Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Hjältesagans uppkomst och spridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna Nibelungensaga, som sedan skulle bliva så ytterligt
populär inom hela den germanska världen och än i dag
lever kvar i färöiska dansvisor, utbildades tydligen vid Rhen,
hos franker och burgunder, och lånades från dem av
angelsaksarne, i vilkas diktning åtskilliga anspelningar härpå
förekomma, ehuru ingen utförlig dikt blivit bevarad. Här i
England var det med all sannolikhet, som skandinaverna
under vikingatågens tid gjorde bekantskap med sagan, ty
att denna, såsom man en tid förmenat, förut genom
saksarnes förmedling nått hit, är föga sannolikt, ty nordbornas,
även danskarnes, förbindelse med saksarne voro i äldre tider
mycket obetydliga. Utbildad var denna saga för övrigt
tidigast på 600-talet, ty drottning Brynhild, som här spelar
en av huvudrollerna, avled först 613. Någon synnerligen
lång tid efter detta år behöver man dock ej antaga, ty en
mängd fakta visa, att den germanska sagobildningen
försiggick ytterst snabbt.
En. annan vida spridd saga, om smeden Volund, är troligen
varken mytisk eller historisk. Kärnan utgöres antagligen
av en engelsk sägen om en smidkunnig dvärg, och denna
sägen utbildades sedermera genom, anslutning till några
yrkessagor inom smedernas skrå — sagor, som lånats från de
antika om Dædalus och Vulcanus och som väl fortlevat inom
den forna romerska provinsen Britannia.
Under hela folkvandringstiden var denna sagodiktning
tydligen ytterst livlig bland alla de germanska stammarna,
minst — egendomligt nog — hos de folk, angelsaksare och
norrmän, där denna diktning bäst bevarats, ty någon
ursprungligen norsk saga — möjligen med undantag för den
rena vikingasagan om sjökonungen Half — finnes ej
bevarad, och engelsk är nog blott sagan om Volund samt
möjligen om den merciske konung Offa. Rikast tyckes den
gotiska sagan hava varit, och på handelns vägar spred sig
denna till norden samt därifrån, troligen över Frisland, redan
före vikingatågens tid till England. På 700-talet möta vi
där för övrigt en hel följd av nordiska sagostoff, ej blott
Beowulf, i vilken en götisk och en dansk saga kombinerats,
utan ock en följd av andra, av vilka vi endast hava mer
eller mindre utförliga referat — bland dem en svensk
diktcykel om götarnes och svearnes strider. Andra anspelningar
på en hel grupp av fornsvenska mytiskt-historiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
