Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - De bevarade resterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringresande sångare hade på sin repertoar. Dikten sönderfaller
i fyra partier. Den kringvandrande sångaren börjar först
med att uppräkna alla de folk och berömda furstehov, som
han besökt, nämner sedermera alla de i sång och saga
frejdade hjältar, med vilka han kommit i beröring — Attila,
Ermanrik, Giuke, Offa, Hrodgar, Ingeld m. fl. Därefter
övergår han åter till att tala om de folk, som han besökt.
Men med sannolikhet är det parti, som handlar om dessa
folk, ett senare, tillägg, ty namnen synas till en stor del vara
lånade från Alfreds Orosius-översättning, och ej heller äro
de geografiskt-politiska förhållandena desamma som i den
första delen. En fjärde lista på hjältar, som han träffat
vid Ermanriks hov, är nog också yngre än de båda första
listorna. Att bestämma dessas ålder är emellertid en vansklig
sak. Troligast är dock, att dessa kataloger nedskrivits under
700-talets förra del. ehuru grundstommen nog är åtskilligt
äldre, och dikten röjer i varje fall, huru oerhört rik den
angelsaksiska diktningen var på dylika hjältesagor. Dessa
tyckas hava strömmat till England på olika vägar. En väg
gick tydligen från norden — möjligen över Frisland —,
och härifrån hade angelsaksarne fått icke blott nordiska,
sagor, utan också gotiska och longobardiska, ty i det äldsta
partiet äro longobarderna ännu grannar till svenskarne. En
annan väg ledde från södern, och på denna hade de fått
frankiska och burgundiska samt även gotiska sagor.
Undantaga vi Beowulf, som bevarats av särskilda skäl, till vilka
vi skola återkomma, är emellertid hela denna litteratur så
när som på några fragment förlorad, utan tvivel i följd av
ett systematiskt utrotningskrig från kyrkans sida.
I Tyskland lyckades detta ännu bättre, ty från tiden före
1100-talets slut äga vi endast två dikter, som behandla en
germansk hjältesaga, nämligen Ekkeharts latinska poem,
Waltarius, som betraktades såsom en lärd skolövning och
på grund av sitt språk var oskadligt för folket, samt ett
fragment från tiden omkring 800, Hildebrandslied, som väl
blott av en slump undgått förstörelsen. Sedan hör man
ingenting om den germanska hjältesagan förrän mot slutet
av 1100-talet, då den plötsligt kväller fram med en sällspord
rikedom och kraft, tydligen under intrycket av den franska
epik, med vilken man kort förut stiftat bekantskap. Vi få
då de stora hjältedikterna Nibelungenlied och Kudrun, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
