- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
38

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Kyrkans latinska litteratur 600—1050 - Den lärda litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av benediktinerna, vilka vunno de nya barbarlanden för den
romerska kyrkan. 597 skickade nämligen påven munken
Augustinus med fyrtio följeslagare till England att predika
kristendomen, och denna mission lyckades så väl, att
saksarne på mindre än ett århundrade omvändes till den nya
läran. Den angelsaksiska kyrkans angelägenheter ordnades
av tvänne nye emissaries från Rom, kilikiern Theodorus och
afrikanaren Hadrianus, vilka 668 anlände till England. Tack
vare dem uppstodo nu även hos saksarna skolor och
bibliotek, av vilka det i York, att döma av Alkuins beskrivning,
tyckes hava varit det rikaste och ägt ej blott kristna
författares arbeten, utan även vissa klassiska såsom Vergilius,
Cicero, Statius, Lucanus, Plinius samt Aristoteles, väl i
Boëthius’ översättning; själv citerar Alkuin, som uppfostrats
i detta kloster, Vergilius, Horatius, Ovidius, Lucanus,
Propertius, Persius m. fl. Och redan på 600-talet möta vi här
den förste nylatinske skalden, saksaren Aldhelm, författare
till bl. a. en samling gåtor på latinsk vers. Litterärt sett
äro dessa tämligen betydelselösa, men i historiskt avseende
dess märkligare. De äro nämligen de första alstren av
skolans latinitet. Aldhelm hade lärt sig latinet såsom ett
främmande språk, för de latinska stavelsernas kvantitet hade
han ej öra, utan allt detta måste han lära sig. Den latinska
dikt, som nu med honom började och i enstaka epigoner
fortsatt ända till våra dagar, var därför närmast frukten av
ett träget studium, knappt av en omedelbar poetisk
inspiration. Men den är märklig såsom det första tecknet till en
litterär renässans av den redan döda antiken.

På 700-talet utvecklades denna angelsaksiska kultur än
vidare och avbröts först med 800-talet, då de förhärjande
vikingatågen började. Till denna äldre tid hör en samlare
och polyhistor enligt detta århundrades blygsamma fordringar,
nämligen Beda (död 735), som för England utövade samma
verksamhet som förut Cassiodorus och Isidorus för Italien
och Spanien. Hans viktigaste arbete är en engelsk
kyrkohistoria, Historia ecclesiastica gentis anglorum, som även för
nordens vidkommande är av intresse. Dessutom författade
han den första moderna poetiken, De arte metrica,
visserligen mest ett utdrag ur äldre författares arbeten, men
intressant genom de nya tillägg, han här gör rörande den
nya “rytmiska“ poesien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free