Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad ska’ en göra, när det snöar?» sade Lars
Anders och vände sig mot väggen igen.
Gumman muttrade något mellan tänderna och
gaf sig på nytt till att ordna vid spiseln. Men då
började Lars Anders att snarka igen.
»Det var då en fuling till gubbe», sade Brita
Stina för sig själf. Och i det hon tog ett djupt
andetag för att få riktig fart i lungorna, skrek hon
igen, så mycket hon orkade:
»Lars Anders!»
Men Lars Anders svarade inte ett ord, hvarför
hon tog en vedklabb, som låg bredvid henne, och
dref den i sänggafveln, så att det brakade i hela
huset.
»Hvad i helvete är det om?» sade Lars
Anders och såg sig omkring,
»Du får ut och hugga ved, Lars Anders.
Annars tar det slut innan kvällen.»
Lars Anders vände sig om och sneglade buttert
bort till spiselvrån, där vedhögen låg. Där fanns
ännu en liten hög med vridna, krokiga granpinnar.
»Det räcker alt till kvällen», sade han. Och
därmed vände han sig för ohjälpligt sista gången
tillbaka mot väggen.
Gumman stod midt på golfvet och knöt
händerna, öfver att hon skulle ha en så’n latrygg till
man. Bara det började snöa, så att han kunde ha
det att skylla på, så var han karl att sofva från
morgon till kväll och från kväll till morgon. Han
vaknade bara till målena, men då vaknade han lika
säkert, som om han haft ett urverk i magen, och
för hvar gång åt han, som om han arbetat en hel
dag. Men annars var det stört omöjligt att väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
