Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämplig och äfven värdig att intaga en vida högre
plats än denna.
Vid min andra riksdag råkade jag i strid med
ordföranden i banko-utskottet för hans oriktiga
förfaringsätt vid voteringar och sedlarnes
antecknande, hvaraf följde, att han på riddarhuset
afsade sig förtroendet att handskas med hvad han
kallade "ostyriga bönder".
Likaledes vid den 3:dje, med ordföranden i
lagutskottet, som förnärmade yttranderätten genom
klander af hvad inom ståndet af mig blifvit emot hans
beteende yttradt. Vid den 4:de var det icke endast
jag, utan äfven de öfriga i konstitutionsutskottet
varande ledamöter af borgare- och bondestånden, som
förargades och ledo smälek genom Ruthbergs öfvergång
och svek mot kamrater, och som, hvad jag redan anfört,
hade så menlig inflytelse. Vid början af den 5:te
afled denne fordom kraftfulle man, utmattad af de
strider, hvari han äfven nu inlät sig, men hvilka
han icke förmådde fullfölja; konungen behagade
lemna en icke obetydlig summa till betäckande af
begrafningsomkostnaderna, hvilket veterligen förut
ingen gång skett, men lär af behofvet varit påkalladt,
då han, Ruthberg, med godt tillfälle af kommissioners
uträttande för sin ort, likväl befunnit sig i små
omständigheter, som ock verkade dertill, att ständerna
åt hans enka, liksom förut åt Anders Danielssons,
beviljade en pension. Under denna riksdag afled
äfven Hans Jansson, hvars frånfälle den 3 februari
1854 tillkännagafs i ståndet den 11 samma månad
af hans vän och själsfrände Nils Pehrsson i Boda,
hvilken dervid tecknade den framfarnes egenskaper
och lefnad med en känsla och sanning, som måhända få
talare lyckats att bättre utveckla.
Det blef slutligen min lott och skyldighet, att
under de sista dagarne af samma riksdag anmäla
Nils Pehrssons eget frånfälle, som bruten af år
och mödor hittills uthärdat och lemnat det mest
exemplariska föredöme af odalmannaredbarhet, dygd
och fosterlandskärlek.
Då jag varit lycklig nog att under min
riksdagsmannabana stå i godt förhållande till mina
ståndskamrater, utom en enda, samt egnat dem den
aktning och det erkännande som vederbort, har jag
deraf hemtat anledning att något reflektera öfver de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
