Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfskrifvenheten till riksdagsmannakallets
utöfvande, om äfven i sig innebärande en orättvisa,
dock utgjorde ett verksamt medel för unga adelsmän att
göra sig bemärkta och utbilda sig till statsmän. Då
härtill kommer, att flertalet bland landtadeln,
under korta och fåtaliga besök vid riksdagarne,
väl lärt känna riddarhusets skimrande yta, men
ej dess mäskstungna kärna, må man ej förundra sig
öfver det motstånd förslaget af dem rönte. Med mig
var förhållandet annorlunda. Jag hade för länge
deltagit i ståndsrepresentationens förhandlingar och
inhemtat för mycken erfarenhet om dess brister för
att icke klart inse, att densamma omöjligen kunde
utan de största vådor för landet bibehållas i sitt
då varande skick. Allt ifrån 1844 års riksdag,
då jag ifrigt bekämpade det radikala så kallade
Anckarsvärdska förslaget, hade jag insett vigten af
att arbeta för denna frågas lösning i den redan af
1809 års konstitutionsutskott uttalade syftning,
att alla svenska medborgare – under förutsättning
af viss sjelfständighet och förmögenhet – borde,
utan hänseende till stånd, yrke eller hemvist,
ega rätt att deltaga i val af riksdagsmän. Jag
hade för sådant ändamål, med många liktänkande
ledamöter af det unga riddarhuset, egnat icke ringa
tid åt handläggningen af det representationsförslag,
som sedermera presidenten F. Åkerman å våra vägnar
inlemnade till 1844 års konstitutionsutskott. Jag
hade derefter, ehuru förgäfves, sökt medverka till de
förslag om adelsståndets ombildning genom val eller
upptagande i detsamma af nya beståndsdelar, hvilka
vid flere riksdagar väcktes; men jag hade funnit, att
de samtliga, voro af större eller mindre omfattning,
strandade mot adelns
halsstarriga "non possumus". Jag hade under många
riksdagar sett riddarhuset sommartiden hopkrympa till ett så
ringa antal ledamöter, att mycket vigtiga frågor
der afgjordes af 20 till 30, någon gång ännu färre
medlemmar, hufvudsakligen bestående af i Stockholm
bosatta tjenstemän. Jag hade bevitnat den ytterliga
svårighet, hvari man då befann sig, att hålla
utskotten fulltaliga, äfven med tillgripande för
sådant ändamål af mycket underhaltiga medelmåttor,
hvilka till på köpet ofta måste samtidigt tjenstgöra
på flere ställen.
Då härtill kom, att jag lika litet kunde vara blind
för den orättvisa, hvarigenom ett stort antal ansedda,
förmögna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
