Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppförda omkring stället. Hade jag ej med egna ögon sett
alla dessa galenskaper, skulle jag ej här våga åberopa
dem. Till en början besöktes visserligen fiskläget af
stadsläkaren i Landskrona, men äfven han påverkades
af enahanda farhågor, som kort förut förhindrat min
resa från Malmö till Ystad, och sjukvården inom det
smittade samhället öfverlemnades derefter uteslutande
åt en der bosatt djurläkare. Troligen derför, att
ställets invånare sågo sig sålunda förskjutna, var
dödligheten i Borstahusen ojemförligt större än på
något annat ställe i Skåne. Jag beslöt att ditresa
och att vid samma tillfälle besigtiga arbetena vid
den nya karantänsinrättningen å Gråen, men att från
det ännu smittade Malmö inkomma i Landskrona var ej
lätt. Jag nödgades med hästar och folk stanna utanför
staden. Här mötte mig i sin vagn borgmästaren, jemte
stadsläkaren och ordföranden i sundhetsnämden,
hvilka jag alla beordrat att vara mig följaktiga
till Borstahusen. Efter ett kort besök på Gråen,
hvarvid sjelfva fortifikationsbefälhafvaren knappast
vågade taga mig i hand och jag omsorgsfullt måste
undvika att i något af stadens hus inträda, anlände
vi till fiskläget. Då jag vid ditkomsten märkte,
att en del af mina följeslagare voro något bleka i
ansigtet, tillsade jag dem att qvarblifva på det
så kallade torget och medtog endast stadsläkaren på
den fullständiga besigtningsrund jag företog hos
de sjuka. Med en hvar af dessa talade jag några
hoppets och förtröstans ord; och aldrig har under
hela min lefnad någonting för mig medfört en sannare
tillfredsställelse än detta besök. De olyckliga
sjuka, som visste sig vara inspärrade och trodde sig
öfvergifna af alla, började fatta nytt mod, reste
sig i sängarna på sina knän, kysste mina händer
och tackade Gud, för det att deras landshöfding
icke öfvergaf dem i deras elände. Denna dag blef
sjukdomens vändpunkt. Den aftog nu vida hastigare än
den förut hade tilltagit; och härigenom erhölls ett
nytt bevis för den sanning, att vid dylik hemsökelse
mod, lugn och tillförsigt äro bland de mest verksammaa
hjelpmedlen.
Men ännu ett bevis måste anföras på den
oefterrättlighet, som, så snart det var fråga om
kolera, denna tid rådde äfven i de mest bildade
samhällen. Kristianstad hade spärrat sig med den
yttersta noggranhet. Talrika poster af stadens
invånare förhindrade med obeveklig stränghet tillträde
för en hvar, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
