Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LIII. Skeppsbyggen och sjöfart, af E. A. Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visserligen sant, att ej alla de ångare, som vi förskaffat oss från utlandet,
varit nya, men detta har ej heller varit förhållandet med Norge, som 1897
från utlandet inköpte dubbelt så stort begagnadt tonnage som hela både det
in- och utländska nybyggnadstonnaget.
Men jag går vidare.
Ehuru Norges handelsflotta är omkring tre gånger så stor till tonnaget
som vår, är dock vår ångbåtsflotta ej Norges så väsentligt underlägsen, att vi
med den raska utveckling däraf, som senaste åren liafva att uppvisa, icke böra
kunna hoppas all på delta område inom en ej all t för allägsen framtid kunna
värdigt ställa oss vid vår norske broders sida, oaktadt Norge är betydligt
närmare de stora sjöfarts- och befraktningscentra samt de stora handelsvägarna
än vi äro.
Under det svenska handelsflottan år 1897 ökats med 572 proc. af dess
hela tonnage, har samtidigt den norska minskats med nära 1 proc. Hvad
bevisar detta? Jo, att lifskraften, som är, matematiskt taladt, uttryckt genom
tillväxten i tonnaget, är starkare inom den svenska handelsflottan än inom
den norska; ett förhållande, som sannolikt skulle träda än mer i dagen för
1898, om vi egde statistiska uppgifter att stödja oss på för detta år. Det är
nämligen ett faktum, atl det svenska kapitalet, som under de senare
decennierna arbetat på andra områden, nu börjat i en allt mera märkbar grad
kasta sig in på sjöfartsnäringen, och detta glädjande faktum är i hög grad
beaktansvärdt därigenom, alt man numera helst beställer nya, moderna ångare
af stor tonnage (ända upp till 6,000 tons) och ej gerna köper gamla båtar.
De förbättrade frakterna liafva visserligen varit en häfstång för vår
sjöfartsnärings utveckling, men hvad som i lika hög grad bidragit till att öka lusten
för skeppsrederiröreisen har utan tvifvel varit de lagstiftningsåtgärder, som
dels redan aflyft en del af de på sjöfarten hvilande tunga pålagorna och dels
arbeta på atl ytterligare borttaga dessa. Slutligen har äfven ett visst begär
framträdt inom landet att sjelft taga den försummade transoceana sjöfarten i
sin hand, till otvifvelaktig fördel för den stora kolonialvaruaffären och en direkt
export af svenska industrialster.
Det kan ej nekas, att Sverige, rörande sina utbyten med utlandet,
lill-förene varit mycket beroende af Norge och dess handelsflotta, ja, i så hög
grad, att i vår utländska sjöfart år 1870 uppträdde Norge med större
fraktrum än vi sjelfva. De norska fartyg, som då användes i Sveriges utländska
sjöfart, såväl import som export, slego till 34 proc. af hela det härför använda
tonnaget, under det att vår egen llotta hade att uppvisa blott 32 proc. af
samma tonnage. Nu liafva förhållandena väsentligt ändrat sig, ty 1897
användes endast 112/3 proc. norskt tonnage för vår export till och import från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
