Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Industriafdelningen med tillhörande grupper - XXVII. Folkskoleväsendet, af C. G. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En »vederbörligen examinerad och antagen» skollärare hade i lön åtta
tunnor spanmål in natura samt i penningar 53 rdr 16 sk. bko (80 kronor)
jemte bostad och vedbrand samt sommarbete och vinterfoder åt en ko. Nu
är den lagstadgade lönen 600 kronor jemte två åldersti 1 lägg, hvartdera å 100
kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgøring jemte nyss nämnda
naturaförmåner. Staten bidrager med två tredjedelar af nämnda kontanta belopp
samt lemnar ersättning åt vikarie vid sjukdomsfall med ett belopp af 50
kronor för läsmånad. De flesta stads- och många landsförsamlingar gifva sina
lärare högre löner. Till detta kommer dessutom förmånen af pension efter
30 års tjenstgøring och uppnådda 55 lefnadsår. Den lagstadgade pensionen
utgör nu lägst 600 och högst 750 kronor.
Vida större torde ändock framstegen vara beträffande sjelfva
undervisningen och uppfostran. Man torde utan tvekan kunna våga det påståendet, att
svenska folkskolan i närvarande stund har en god och pedagogiskt bildad
lärarekår, som icke allenast eger erforderliga förutsättningar för att kunna väl
sköta sitt kall som uppfostrare af landets ungdom, utan som äfven på ett i
regel samvetsgrant och pligttroget sätt med nit och allvar fullgör detta si It
ansvarsfulla värf. Den har ock — detta kan icke förnekas — till sitt förfogande
vida bättre yttre hjelpmedel nu än förr: en god och rikhaltig samling
undervisningsmateriel, bättre läro- och läseböcker m. m. samt helt andra skollokaler.
2. SEMINARIER OCH INSPEKTION.
I folkskolestadgan af den 18 Juni 1842 föreskrefs, att såväl i
hufvud-staden som i hvarje stiftsstad borde af domkapitlet beredas tillfälle för dem,
som ville egna sig åt folkskolelärarekallet, att i ett seminarium erhålla
undervisning och öfning i till detta kall hörande ämnen. Domkapitlet egcle ock
att för hvarje sådant seminarium förordna en skicklig föreståndare, som skulle
handleda och undervisa blifvande skollärare. Ät hvarje seminarium anvisades
ett visst årligt anslag, som domkapitlet hade att fördela mellan dem, som hade
befattning med elevernas bildning, eller ock att odeladt lemna åt föreståndaren,
ifall han egde erforderlig skicklighet att ensam sköta elevernas undervisning
och utbildning för sitt kall.
På 1860-talet förbättrades seminariiundervisningen väsentligt. Flere lärare
anstäldes; deras löneförmåner blefvo större, hvarjemte af såväl föreståndare
som öfriga lärare fordrades aflagda kunskapsprof, motsvarande dem, som voro
stadgade för anställning vid de allmänna läroverken. Seminariireglementet
förändrades och seminariernas antal inskränktes till sju för manliga och två
för kvinliga elever. Dessa senares antal ökades på 1870-talet till fem. År
1866 bestämdes klassernas antal till tre, hvar och en med ett-årig kurs; 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
