- Project Runeberg -  Åkerns sagor. Spridda drag ur odlingshäfderna och folklifvet på Gotland /
56

(1876) [MARC] Author: Per Magnus Arvid Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

aftonmåltid (såsom vid middagen), men dertill hörer alltid yppersta
gryngröt kokad på mjölk utan vatten och med smör uti. Men
sedan man sjungit och stigit upp från bordet, tackat värdfolket och
slagit alla i hand med ett välbekumme! böljar den rätta glädjen af
hus-atingen, då fiolen kallar alla till lustig dans, som börjas af
förmannen och hvartill ung-löjdenl) från grannelaget är välkommen.
Och så roar man sig, också med sång och lekar, med största uöje
och under riklig välfägnad till ljusan dag. — Sedermera fullfärdigas
huset efter hand af eget folk och med mindre hjälp. — I äldre
tider följde härefter städse en särskild högtid med ating, eller
fyn-star-gildet, då, sedan man-huset i öfrigt var färdigt, bondens
slägtingar kommo för att önska tomtebolycka och hade såsom gåfva med sig
fönster, hvilka voro granna af måladt brändt glas, som alltid visade
gifvarens namn med årtalet samt stundom sinnebilder af hans vrke
eller embete, såsom ett skepp, en sax, en hyfvel, en kyrka eller en
karl till häst, o. s. v., ibland var det en kyrkvärd i gammaldags
klädebonad och med sin håf, eller en jungfru, som bjuder
välkomstbägaren åt den afsutne riddaren i ståtlig spansk drägt med sin
muskedunder på axeln*). Men, i gamla dagar, då våra förfäder
ännu icke hade glasfönster, nöjde man sig med sådana af
hornskifvor, svinblåsor eller mycket tunnt perrement.

Som tjäru-bränning var landets nästan förnämsta utförsvara i
forna tider, då våra skogar ännu stodo i makt, var arbetet dermed,
eller att bränna säjde, af stor vigt, och detta anförtroddes blott åt
vissa förståndiga s. k. såjdes-gubbar. Härvid är först det tyngsta arbetet
att "fara i stumbla-skog" och grava törr-vi. d. v. s. att gräfva ut de
stora tunga furu-stubbarna eller torrveden samt att slutligen ur de djupa
groparna väga dem upp, hvilket ej alltid låter sig göra med vanliga
vègt-stängur, utan måste ske medelst dubbel vègt, stor- eller s. k.
spring-längd, ett ganska sinnrikt väg-don, som består först af en
bjelke eller grof brott-stång (som sättes under stubben) samt vidare
af en der under i två stroppar eller tåg hängande styf spak, på

’) Ungdomen och tjenstefolket.

2) Se: Fornsamlingen uti Wisby h. Elementarläroverk samt uti Gotlands Forn-sal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:56:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akersagor/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free