Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
den och mal&des så oren hon var mest på hand-qvarnar, hvilket
var ett blodsarbete, eller senare på riktiga mal-kvärnur x), hvarefter
mjölet (till gästabudsbröd) tämsades *) med finaste såll eller täms:
och sålunda blef det mjuka grofbrödet af råg samt de s. k.
tvè-bakarna, i hvardagslag godt nog, tyckte man. Men värst var att
denna så orena säd, med o-frö, lök och all bråte deruti, såddes ut
på åkern, hvarföre folket den tiden också aldrig fick ren säd, hvilken
ej heller kunde förvaras någon längre tid. — Vid tidskedet 1700—18
odlades mest råg och korn, och detta ungefär i lika mån, hafre
betydligt mindre och hvete så litet, att den årliga afkastningen deraf
knapt uppgick till hundrade tunnor3).
Ången, som redan i äldsta tider var intagen från skogsmarken
för att få vinterfoder till boskapen, kallades väl "åkers moder", men
dermed var det illa stäldt Alltid ha våra ängsmarker varit sköua
för ögat, herrliga för blomstersamlaren, liknande trädgårdar, säger
Linné4), men de voro vanligen tillvuxna af busksnår och ris 5) samt
buro blott ett kortvuxet gräs, som visserligen gaf ett örtligl och
godt foder, men i allt för ringa mängd, så att det föga räckte till
för boskapen och endast obetydligt ökade gödselstacken. Ängarne
rödjades ju nästan aldrig, och gräsvallen söndertrampades af
boskapen tidigt om våren och slogs nära intill roten, utom af någon enda
gammaldags bonde eller bi-gubbe, som blott slog til ankåüs,
hvarföre Mars-gejsten8) och sedan solhettan platt förderfvade gräsroten;
och slutligen uppgnagades de magra halv-bajtwna på sena hösten in
i svarta jorden. Men, dessa ängar, som för hushållaren voro så
’) Väder-qvarnar, af hvilka de äldsta voro bygda af stockar i knut och
åttkantiga, eller stodo de på standari (fot-stolpe); och först i senare tid tillkommo
mOllur eller shiattlur (vatten-sqvaltor) af enklaste slag, utan alla konstiga hjul
och dref.
2) Finsållades.
3) K. Riks-ark. (C. Gerle, anf. st., sid. 9). — J. Wallin, Analect. G. W., III.
sid. 1613 och 1615: "Stadens pastor fick årligen i tionde-säd 60 tunnor
(hälften af korn och rog), stads-capellanen 20, sysslomannen 6 och klockaren
1 tunna; men, tillägger han: om pastor... skulle fi sin rätta tionde af alla
åkrar vid staden, säges den skolla stiga till 600 tunnor" (åren 1735—45).
4) Linné, Gothl. Resa, sid. 196 och 252.
s) Hvarpå egonamnen Rejsur, Rejsbö, Tjåcket, Trull-tjdck, Tjautet, m. fl. häntyda.
•) Den rifvande vår-kölden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
