Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryttare! Kanske danskar; nåväl, då har jag ju
vunnit min afsigt förr, än jag anade det.»
De tre ryttarne, som icke voro några andra
än Gustaf Adolf och hans båda följeslagare, närmade
sig emellertid så hastigt deras hästar orkade
springa.
»Fänrik,» sade Gustaf Adolf, »jag tycker
mig se en ensam karl skymta fram der borta.»
»Ers majestät har också rätt.»
»Och är det inte en häst, som står bunden
vid trädet bredvid?»
»Jo.»
»Nåväl, då kan det inte vara någon annan
än Seaton.»
»Men, han hade ju sin tjenare med sig!»
»Sant. Det är dä kanske inte han.»
Efter ytterligare en stunds ridt, utropade
Gustaf Adolf:
»Jo, nu ser jag att det är den jag söker.»
»Är ers majestät säker derpå?» sporde fänriken
och ansträngde sina ögon.
»Ja, jag känner nu igen hans barett.»
Då Gustaf Adolf endast var några alnar
afsides från den skotske öfversten, hoppade han
af hästen, lemnade tyglarne åt Konrad Stålhane
och gick med raska steg fram mot öfverste Seaton,
som förundrad och liksom fastnaglad pä sin
plats säg sin kunglige fiende komma rakt emot
sig. I ena handen bar Gustaf Adolf två värjor, i
den andra ett par pistoler.
Då han kom öfversten inpå lifvet, sade han,
i det han sträckte fram händerna med vapnen
uti:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
