Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men tillåt mig dä att försvara mig,» vågade
Seaton afbrytande säga.
»Försvara er! En dålig sak behöfver intet
försvar. Erkänner ni att ni gjort orätt?»
Men det ville icke skotten erkänna. I stället
började han att utveckla skälen till sitt handlingssätt
och menade slutligen pä, att den rörelse han
gjort alls icke var oriktig.
Gustaf Adolf hörde till en början på honom
med, såsom det tydligt märktes, tilltvunget lugn.
Men det heta Vasablodet råkade snart i svallning,
och då var det omöjligt för honom att längre
tygla sin vrede.
»Jaså, öfverste Seaton,» utbrast han, i det
hans ansigte flammade af vredens rcdnad, »ni
vågar ändock försvara en dålig sak. Detta bevisar
tydligt, att ni sjelf är en dålig menniska.
Sådana bestraffar jag pä detta sätt.»
Och innan öfverste Seaton visste ordet af,
brann en örfil, utdelad af konungens hand, pä
hans ena kind. Det tycktes i samma ögonblick
som om ett doft mummel gått igenom soldatleden.
Seaton bief till en början så förvirrad, att
han icke visste hvad han skulle taga sig till, och
det gick för en stund nästan rundt omkring för
hans ögon.
Men snart fick han sin kallblodighet och sitt
lugn igen. Utan att yttra ett enda förebrående
ord, eller på något annat sätt gifva sitt missnöje
öfver den grofva förolämpningen till känna, ryckte
han ut sin huggvärja, lade den öfver sadelknappen
och bröt af den pa midten. Derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
