Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han sade till sig själf: antingen är jag galen
eller pratar den där herrn dumheter. Hälst hade
Horn stigit upp och gått, men det hade blifyit en
obehaglig uppståndelse. Han satt därför
tålmodigt och väntade under en oupphörligt
tilltagande förstämning. Huru öfverflödig kände
han sig icke i detta sällskap. Och han blickade
vemodigt på sin Helena. — Hon ser mig icke, hon
tänker icke på mig.
Oaktadt små tvister, små dissonanser,
oak-tadt månadslång skilsmässa — eller kanske just
därför — hade deras kärlek bibehållit sig lika
varm och trofast. Han viste, att huru ifrigt
Helena än var upptagen, när han var i hemmet,
kände hon ständigt en ström af värme, af
välbehag, då hon hörde hans jämna militäriska gång
i rummet invid, ty då viste hon, att nu var Erik
ledig, nu skulle han komma till henne. Och han,
huru sysselsatt, huru intresserad han än var
vare sig af länets eller godsets angelägenheter,
fans hon i hemmet utan att sitta där bakom hans
skrifbord med sin revy eller sitt handarbete, kände
han sig, som om han varit besviken i någon punkt.
Men nu — hvad hade han här att göra?
Hela hennes själ var där hos honom, den där
kvasi-profeten. Han led, om af svartsjuka eller
något annat psyksikt obehag kunde han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
