Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag finner en viss likhet mellan Wagner
som musiker, som jag icke tycker om, och denne
Runeberg, som dock att döma af det lilla jag
förstår är en grandios poet. Hvardera använder
sin konst i ett visst bestämdt syfte. Den förre
drager ned sin konst, sin musik till att förklara
Gud vet hvilka banala fraser i tråkiga sagor.
Ej häller Runeberg tyckes mig fri från det.
Han hänger fast vid fäderneslandet och
understryker i hvarje vers plikten mot detta land.
Han blir en folkskald, sådan som Frug är
det för en del af vårt folk, den judiska, ehuru
ojämförligt större än denne. Som konstnär är han
lugn och hög. Å andra sidan har jag aldrig ens i
hans skönaste verser träffat på någon sådan fritt
brusande poetisk ingifvelse som hos Nadson, då
han säger:
Det bevingade ord
Och den smältande vers
Aldrig med dem jag lekt.
Endast det, som i storm
Gått igenom min barm,
Uti versen så varm
Jag försökt att helt arm
Tyda ut i min sorg.
Det är dikt för diktens skull, icke för ett
ändamål. Jag vet icke, om jag uttrykt mig
tydligt nog. Du tycker väl, att jag skrifver som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
