Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såg med ett långt, varmt ögonkast bort
mot Erik Horn, som blek och allvarlig stod inne
i bersån och följde henne med sina blickar. Den
tafla hon nu såg etsade sig i hennes minne för
evigt. Hon såg den vårliga aftonhimmeln, röd
som Ispahans rosor, hörde staramas melodiska
sång, såg lindarnas ljusa grönska, såg svalorna
sväfva uppe i etern, och där i den mörka
bersån stod Erik Stålsköld Hom och såg med ett
leende, fullt af hängifvenhet och kärlek, upp till
henne. Hon skulle ha stått där länge, om icke
Petroff och Martinoff med snabba steg kommit
från fonden af trädgården framåt trappan. Nu
ville hon icke möta dem, nej aldrig. Lycklig,
berusad af känslor, aningar och drömmar, som
hon aldrig känt, gick hon in till sig och stängde
omsorgsfullt sin dörr, ty nu måste hon vara
ensam. Ljufva tårar fuktade hennes kinder. Hon
gick till sitt piano, sin närmaste förtrogna, slog
an några ackord,, och en gång, en enda gång
i sitt lif var hon konstnär. I det låga,
gammaldags rummet välde tonerna ordnade fram och
bildade en melodi, som. växte upp, mäktig som
en vårdag, svärmisk som näktergalens sång,
inspirerad som ungdomens drömmar. Den förde
hennes själ upp mot alt, som hjärtat har kärt,
stort och heligt, den höjde sig mot himlen och
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
