Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna kärlek till gossen förminskades icke —
tvärtom — när hon efter tvenne år fick en dotter.
Denna dotter vav för henne som ett påtvunget barn.
Med detta barn voro förknippade förhoppningar, som
åter svikits, minnen, som plågade henne, ja läto
henne rodna för sig själf. När därtill kom att
flickan i allt påminde henne om fadern, greps hon
af en viss köld för henne, desto hellre som gossen,
hvilken var klen, fordrade ständig ömhet och
omvårdnad af modren, medan den friska flickan växte
upp under tjänstefolkets, främst gamla Lenas, vård.
Med gossen lefde hon åter upp sin egen
barndoms, sin friska ungdoms tid, och detta var hennes
största, hennes enda fröjd i hemmet. Hade det
då hon som liten stod ensam i världen gifvit henne
en lyckokänsla att lefva in sig i naturens lif, så
kände hon denna lyckokänsla nu i än högre potens,
ty nu delade hon den för första gången i lifvet med
en annan, och denne andre var en, i hvilken hon
själf kunde gjuta in sin själs drömmar och
förhoppningar. Redan tidigt tog hon den lille, så snart
hon kunde rycka sig lös från fordringarne i
hemmet, ut i Ojamaas härliga skogar, på dess vida
marker, gjorde honom uppmärksam på vårens
blomstervärld, naturens växlingar, höstens blida skönhet
och vinterns tystnad, dess poesi och dess fröjder.
Hon lekte med honom, hon lärde honom, så snart
hans intelligens vaknat, alla de sånger hon en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
