Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg taket af det gamla kronofogdebostället Ojamaa
bakom de härliga sekelgamla furorna, såg forsens
högsta plan och längst bort i blånande fjärran,
bortom fält och byar, skogar och åsar, en
glänsande strimma af finska vikens vatten. Hon såg
huru denna strimma lyste än som smält silfver
eller flammande guld, än som en väldig turkos,
blå i gyllene infattning, än som en stormbådande,
dunkelblå drake. Då kunde hon sitta i timtal,
drömmande om hafvets vilda makter, om vattengudar
och strålande sjöjungfrur, om sjökonungar som
farit i österviking — helst om sjökonungar och
vikingar. Hon såg dem under gyllene hjälmar stå
vid rodret, såg de vilda tappra männen med sina
sköldar på relingen ro upp mot stormen, såg
drakarna klyfva [mörknande vågor så vattnet i
skyhögt stänk af gnistrande skum slog upp mot
den svarta bogen och den drakhufvudprydda fören.
Och saga på saga broderade hon ut i sin fantasi
om den tappre, som en dag skulle komma och taga
henne från ödemarken och göra henne — ja, till
livad allt stort och härligt skulle han icke göra
henne? — När hon med dessa skimrande
drömmar inom sig åter kom hem, märkte hon
knappast huru ensam hon var i denna ödemark, huru
mörkt, huru kallt det var i hemmet, där fadren
inbunden och tung i sinnet gick omkring i de
oordnade rummen och talade dunkla ord om dunkla
ting i en dunkel framtid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
