Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Ondt samvete har domen i barmen, af Karl Gustaf Tessin - De två källorna, af Olof von Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemsk, för skenhelig — och ho hinner uppräkna alla
de vederstyggliga fel mig tilläggas? Läs själf, nådige
konung, och pröfva, om slikt ej förtjenar edert
strängaste straff!”
Lejonet genomögnade skriften. ”Huru heter du?”
sade den fyrfotade djurkonungen. ”Mickel”, svarade
räfven. ”Men här står ju ej ditt namn?” invände
lejonet. ”Mitt nämn!” återtog räfven. ”Jag nämnes
visserligen ej, men en korp, min vän och granne,
har sagt mig, att målningen är mig alldeles lik.” —
”Du arme dåre!” var lejonets svar. ”Finner du ej,
att här talas om vanarter i allmänhet? Vore du själf
fri från sådana, så behöfde du ej tillämpa på dig,
hvad här är sagdt, och saken anginge dig icke.”
Karl Gustaf Tessin.
De två källorna. | ||
| —— | ||
Två källor nyss om rangen trätte: den ena flöt i sakta mak; den andra bullrade och sprätte och utför bärgen for med brak. ”Far väl”, sad’ hon, ”min fru, far väl! Ni har en trög och nedrig själ.” |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
