Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till andra upplagan af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där må hända undantaget — äro af den art, att de icke
synnerligen ofta behöfva såra mängdens i detta fall
finkänsliga ögon, då hela sidor kunna läsas, utan att någon
afvikelse från det vanliga skrifbruket torde märkas. Men
genom de sammas godkännande toges emellertid ett icke
ovigtigt steg till större enhet och följdriktighet.
En enda och för öfrigt föga framstående ändring har
jag gjort vid ordböjningen. Vid maskulina substantiv med
flertalsform på ar har jag nämligen till bestämd form
användt ne, endast där fråga är om personliga maskulin,
såsom gosse, herre, furste o. d men ej vid dag, lund, skog
o. s. v.; sålunda gossarne, herrarne, furstarne, men dagarna,
lundarna, skogarna o. s. v. Härigenom vinnes — för att
icke erinra om uttalet — en fullkomlig öfverensstämmelse
med den grundsats, som jag ansett mig böra följa i fråga
om det maskulina e hos adjektiven, och hvilken är följande:
e användes för adjektiv i flertalsform och bestämd
entalsform, då adjektivet syftar på personliga maskulina
substantiv; inga andra undantag göras ifrån denna regel än för
sådana adjektiv som äkta, ringa och några få dylika, i
hvilka ändeisen a stelnat, hvartill kunna räknas några få
pronomen, nämligen mina, dina, sina, våra, edra, hvilka,
båda. På en närmare utredning af ämnet kan jag
naturligtvis icke här inlåta mig, men dessa få ord har jag
ansett mig böra egna denna fråga för att antyda min
ställning, som af en och annan ibland mina granskare blifvit
missuppfattad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
