Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"nej! jag känner hennes hjerta. ■—Säg
lien-"ne ingen ting! jag vill ej förbittra
lien-"nes sällhet — må hon finna den i sitt
"nya val! — Alfred! Al fr ed! om ej
"din vän Leonard gör Henriette
fullkomligt lycklig, om han ej altid vet att
"värdera henne, skall jag evigt förebrå
*’dig hennes olycka och min saknad!"
Nu lemnade ban rummet. När han
återkom syntes han lugn, talade ej mera
om denna saken, och då Alfred tog
afsked af honom, skänkte ban Ynglingen
en dyrbar sabel, som ban i sin ungdom,
vid en beskickning till
Constantinopel, fått af Turkiska Kejsaren.
När Alfred om aftonen kom hem,
blef hans Mor och Syster ej litet
förundrade öfver hans förstörda utseende,
svedda låckar, brända händer och skadade
kläder. Alfred gjorde dem nu reda för
dagens äfventyr, och när han kom till den
delen af sin berättelse, då han begärt och
erhållit Henriettes frihet, föll den
förvånade och glada Systern sin bror om
halsen och tackade honom lifligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
