- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
28

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett Jagtäfventyr i Indien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

23

i mäktiga språng störtade framåt. Men innan han sätter
sig ner för att våga det farliga språnget, vill ingen
kallblodig skytt skjuta; ändock försökte vi det uppifrån
träden, då tigern måste tätt förbi vårt gömställe.

Jag tryckte af; för ett ögonblick undanskymde
krutröken allt, men derefter såg jag tigern rullande resa sig
ur sanden, springa upp och vilseledd genom våra skott
pilsnabbt slå sig in på en annan väg. I stora språng
satte han öfver en graf for att komma till vår tross, men
innan vi kunde orientera oss i de förändrade förhållanderna,
sågo vi honom redan ånyo med ett dyrbart byte i
gapet jagande mot den tätaste skogen; en menniska be
fanns emellan hans käftar, hvilken klagande skrek om
hjelp. Herr Adinsons unga, adertonåriga tjenare, den
trogna Mehmed, hade blifvit ryckt från trossen. Tigern
bar honom, i det han högg tänderna i hans gördel och
sida, med lätthet derifrån. Dock sågo vi äfven tydligt,
huru Mehmed modigt med den ännu fria, högra handen
slet sin blixtrande knif ur gördeln och stötte den i
trakten af strupen i halsen på tigern. Här gällde det. Herr
Adinson och hans brorson, de vanaste skyttarne ibland
oss, lade an; kulorna måste hafva träffat. Tigern tycktes
orolig, lade sitt rof för ett ögonblick ifrån sig, men grep
det med ännn fastare tag ånyo och stod vid det tätaste
skogssnåret. Plötsligen sällade sig tigrinnan till honom,
och de följdes åt. Buskar och slingerväxter gåfvo vika
för de ursinniga djurens oerhörda styrka. Mehmed
vinkade ännu en gång med handen, att vi i intet hänseende
skulle börja skjuta ånyo.

Vi befunno oss alla i högsta sinnesspänning. Hastig, i
afgörande hjelp var af nöden, ty vår kungstiger, Syd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free