Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstolarne, förbjöd husvisitationer, gaf tryckfrihet och
näringsfrihet ...»
»Jo, men ögonblicket är illa valdt ... Vänta tills han
är död! ... Hör, har du stängt porten?»
»Nej, alla dörrar stå öppna med afsikt; min hustru är
på besök hos släktingar, och min nyfikne betjänt har jag
skickat till sta’n ...»
»Hvem är Anckarström? Hans exotiska, men sköna
hufvud har icke ett nordiskt drag ...»
»Hans stamfar hette Depken och vägrade mottaga
adelskapet; sedan finns det en fransman med namnet Futtje,
troligen förvrängdt, och så syns en skotsk kvinna Honnong
i stamträdets första gren ... Dessemellan är det trassel
med styfbarn, omgiften och adoptioner, så att man icke
vet om han är riktig adelsman ... Dock, hvem frågar om
bödeln har anor ...»
»Är han bara bödel? Har han icke som vi fattats af
tidens andar, hvilka rensa luften som åskslag; har han icke
svärmat för Rousseau och Thorild som vi?»
Anckarström stod i salsdörren och sköt af sig de
filtsulor, som de förbundne infört i bruk, för att på stegen
kunna skilja obehörige från invigde. Han var en tjugusju
års man med ett vackert hufvud, icke olikt Hadrianus’.
Själf rik, förnämt gift, med flera barn, lefvande ett ordnadt
familjelif, gaf han intryck af en solid man.
Sedan vännerna hälsat hvarandra med handslag, satte de
sig stumma till bords och påtogo de sällsamma mössorna,
som kommo dem att likna doger af Venedig.
»Vill Jakob ha skrifdon?» började Horn.
»Nej, tack, vi skrifva ingenting!»
»Vill Jakob tala då?»
»Jag skall tala, men ber er vara beredda på besök, så
att ni ha era anleten i tömmarne, att icke den inträdande
kan läsa af dem i hast ... Som ni vet, nedlade öfver
hundra officerare sina värjor vid konungens fötter och
vägrade strida mot Ryssland, emedan kriget var vanvettigt och
orättfärdigt. Nåväl, konungen flydde hem, då man ville
fängsla honom, och danska kriget bröt ut, men kväfdes i
Göteborg genom Englands och Preussens mellankomst.
Tack vare finska förräderiet mot Sverige, har konungen
återvunnit sin popularitet. Folket hälsade vid Skeppsbron
de hemvändande officerarne med skymfliga tillmälen, och
då Carl de Geer tog dem under sitt beskydd, vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
