Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återspegla himmelens blå, blandadt med orediga
miniatyrbilder af majolika-vaserna och
slottsfönstren, säga ingenting annat, än att de äro
trötta. Den djupt nerskurna klädningen lämnar ett
höghvälfdt bröst med något sjunkande barm halfbart,
så att bröstlappen af flandriska spetsar endast gifver
ett svagt skydd för luftdraget. Den styfva atlaskjolen
i purpur störtar upp framåt, så att den, som stod på
trappan, kunde se de långa stickade silkesstrumporna
med kulörta kilar ända öfver knävecket, under det
att den lilla, men höghvälfda foten låg begrafven i
björnhuden, som i oslaget gräs.
Hon gäspade sin egen bild midt i ansiktet, så att
den varma andedräkten beslog spegelglaset liksom
med ett flor, bakom hvilket hennes ansikte försvann
ett ögonblick för att så småningom återkomma, när den
fuktiga slöjan krympte och försvann. Detta roade henne
en stund. Därpå tog hon sin sax, som hängde bredvid
spegeln i bältet, och började putsa sina naglar.
Då hördes sanden gnissla nere i trädgården, och från
kanten af springbrunnen reste sig en lång mansskepnad,
som legat framstupa och betraktat karparna. Hans ena
kroppshalfva var klädd i papegojgrönt och den andra i
skarlakansrödt; på hufvudet bar han den gammalmodiga
narrkåpan, ehuru han för tillfället stuckit in
bjällrorna i vecken, så att de icke pinglade, när
han rörde sig. Hans ansikte var allvarligt och skrek
betydligt mot hans dräkt; dragen, som något doldes af
ett par stora mustascher och ett spetsigt hakskägg,
erinrade om en tysk students, och det låg något af
den lärdes uppsyn i hela hans sätt att betrakta den
omgifvande världen.
När han kom midt för trappan till terrassen, stannade
han tvärt, liksom slagen af taflan. Den yppiga
kvinnan i den lysande dräkten, den hvita strumpan
och den svarta björnhuden, de öppna dörrarna intill
sofrummet, där den nätta kammarpigan stod framför
sängen och redde ut lakanen, dem hon skakade och vek
ihop, allt tycktes göra ett oväntadt, nästan sårande
intryck på narren.
Marskalkinnan ryckte till, när hon fick ögonen på
narren, och då denne gjorde en min af att vilja
skynda fram och kasta sig på knä, antog hennes
ansikte en så förtviflad och vild uppsyn, att narren
ögonblickligen stannade, strök af mössan och gjorde
en löjlig bugning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
