Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt (forts.) - Om rententionsrätt - Om expropriation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
hänseende, eller saken är sådan, att den tager skada, om den icke
brukas.
3) Att, mot utbekommande av sin fordran, återlämna den
retinerade saken till dess ägare.
Retinenten behöver emellertid icke vidkännas några kostnader
för sakens transporterande.
IV. Retentionsrätten upphör i följande fall, nämligen:
1) Att den retinerade sakens ägare kommer i konkurstillstånd.
I detta fall måste den retinerade saken överlämnas till
konkur »förvaltningen.
2) Att retinenten erhåller betalning för den fordran, till
säkerhet varför den retinerade saken kvarhålles.
I denna händelse måste, såsom förut nämnts, den retinerade
saken återlämnas till dess ägare.
Om expropriation.
Med expropriation förstås en laglig tvångsåtgärd, varigenom
enskild person, menighet eller inrättning nödgas att för allmänt
behov, mot ersättning, avstå fast egendom.
Att noggrant begränsa expropriationsändamålen genom lag har
visat sig vara förenat med synnerligen stora svårigheter och denna
väg har därför i allmänhet övergivits av lagstiftningen. De flesta
expropriationslagar beteckna endast i allmänna drag det
område, inom vilket det tillkommer administrativ myndighet att
avgöra, huruvida expropriationsrätt i det föreliggande fallet skall
medgivas eller icke. Den kommitté, som fick i uppdrag att
verkställa, revision av 1866 års expropriationsförordning, slog också
in på denna väg* och uteslöt ur sitt förslag varje närmare
begränsning av expropriationsändamålen samt lade frågan, huruvida
expropriationsrätt skulle medgivas eller icke, helt och hållet i
Kungl. Maj:ts händer (»prövar Konungen nödigt, att fast
egendom skall tagas i anspråk för allmänt gagn, även om ägaren ej
samtycker därtill, förordne Konungen, att expropriation må
ske.»)
På grund av den kritik en sådan formulering av
expropriationsrätten från flera håll rönte, ansåg man sig icke böra åt Kungl.
Maj:t utan vidare giva ett så vidsträckt och obestämt
bemyndigande att göra det starkaste ingrepp i enskild rätt, lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
