Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
587
när nämligen Förenta staternas regering under det
förfärliga kriget mellan Chile och Peru bemödade sig att
vinna erkännande åt den läran, att det vore stridande
mot de lagar, som böra bestämma förhållandet mellan
civiliserade folk, att som villkor för fredsslutet fordra
annektering af områden, hvilka voro Perus ostridiga
egendom. Detta är en principiell och fullständig förnekelsa
af ali s. k. eröfringsrätt. Må vara att den läran ej är
allmänt erkänd, så har dock Holtzendorff med fog kunnat
säga, att hans förut nämnda sats »mer och mer vinner
mark», och att detta innebär »ett stort framsteg i
civilisation».
VII.
Frih. De Geer förlitar sig på, att en protest från
Sverige skulle vara tillräcklig för att förhindra, att någon
särskildt norsk ministeriell agent eller konsulattjänsteman
»skulle af någon makt mottagas». Ty, »utan ett
högtidligt erkännande af en ny sakernas ordning kunde detta
icke ske». Och »det vore svårt att finna något skäl för
denna upplösning af en union, som Europa en gång
beslutat».
Det är måhända betänkligt att, såsom frih. De Geer
förebrår den Alinska småbarnsskolan, »läsa historien
baklänges», men det är ej bättre att icke läsa henne alis.
I ett följande kapitel skall visas, huru Europa
förhållit sig, när gång på gång under de sistförflutna åttio
åren kolonier rest sig och skiljt sig från moderlandet, eller
provinser ryckt sig lös från en enhetsstat, för att bilda nya
suveräna stater, eller konungariken och furstendömen
förjagat en regentfamilj, för att förena sig med en annan
stat. Af denna öfversikt skall kunna inhämtas, att
»erkännandet» af en ny statssuveränitet mer eller mindre
skyndsamt ledsagar konstaterandet af det faktum, att den
nya eller omdanade staten är så konsoliderad under en
åtlydd styrelse, att den befinnes vara i stånd att behörigen
vårda sig om de internationella politiska relationernas och
samfärdselns rättsregler och intressen. Vi skola se att,
när och i samma mån statsintresset får råda, och ej vare
sig hofetikettskäl, t. ex. undseendet för depossederade
anförvandter, eller doktrinär förbittring öfver s. k.
upprors-makares triumf, fördröjt ett erkännande, som i alla fall
förr eller senare skall dikteras af det egna intresset,
erkännandet ganska snabbt följer de afgörande händelsernas
utslag i spåren. »Högtidligheten» i förfaringssättet
betyder därvid icke mycket; mottagandet af den främmande
flaggan, anställandet af konsuler, ersätta till en början för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
