Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
ADOLF HEDIftf
får det väl erkännas vara mindre lofligt att angifva den
nuvarande differensen på ett sätt som icke är med sanna
förhållandet öfverensstämmande och därmed förvilla dem
man säger sig vilja upplysa och råda.
Då, fortfar frih. De Geer, Sverige ej kan åtnöjas med
det norska anspråket — det af honom så väsentligen
oriktigt uppgifna norska anspråket — så har man varit
betänkt på åtskilliga sätt att »afklippa» stridigheten, därest
den ej kan biläggas.
Om vi rätt förstått frih. De Geers artikel, hvilket
kan i vissa delar vara tvifvelaktigt, emedan den ej är fri
för osammanhang och oklarhet, är det fyra möjligheter
att afklippa stridigheten mellan Sverige och Norge, som
kunna diskuteras, nämligen:
1) frivillig upplösning af föreningen,
2) krig mot Norge,
3) att »förblifva vid de af konung och riksdag tillbjudna
villkor» och, om de ej antagas, »låta allt stanna vid
det gamla»,
4) att vända sig till utlandet med en »protest».
En af dessa utvägar förhastar frih. De Geer alldeles
afgjordt, nämligen den först i ordningen nämnda: den
frivilliga upplösningen, under det hvar och en af de tre
öfriga kan, under olika förutsättningar, i hans tanke bli
den rätta och riktiga. Det är väl sant att han afstyrker
den andra i ordningen: ett svenskt öfverfall på Norge,
men detta endast för närvarande, ty »utan nödvändighet»
bör krig ej komma i fråga, säger han, och han »tror en
sådan nödvändighet ej föreligga». Här är således uttaladt,
att för den »nuvarande osämjans», det vill säga
konsulatsfrågans skull det kan bli en »nödvändighet» att Sverige
angriper Norge, för att söka påtvinga det upprätthållandet
af det gemensamma konsulatväsende, som icke är genom
bestämmelse i föreningsfördraget påbjudet, och som Norge
i sin handels- och skeppsfarts intresse vill upplösa.
Tokeriet har gripit långt omkring, när en man som frih. De
Geer, i stället för att låta sin afsky stämpla sådan
orättfärdighet eller till dess ursäkt anföra påtaglig
sinnesförvirring, själf omtalar ett angrepp med sådan
förutsättning och sådant ändamål såsom en, låt vara icke nu
föreliggande, men eventuell »nödvändighet». Man har
kommit långt bort från den förhoppning och lyckönskan, som
en stor häfdatecknare i unionens första tider uttalade med
anledning af rikenas förening. »Under en konung hvilken
ej behöfver först söka sin ryktbarhet i krig, förestår
sannolikt båda rikena en lång fredlig period. Därunder skola
de sår läkas, hvilka ett onödigt deltagande i föregående
krig orsakat.» När Heeren skref dessa ord, föreställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
