Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN
521
propositionen från 1839 då förnyades. Dessutom väcktes
1845 en helt ny enskild motion, som afsåg dels att genom
en ändring af grundlagen bereda stortinget tillfälle att på
reglementarisk väg öppna stortinget för statsråden, dels
att bana väg för dessas deltagande i stortingsförhandlingarna
genom att göra dem valbara till representantkallet. Alla
dessa förslag förkastades af 1848 års storting. Dock hade
ett af det förstnämnda förslagets alternativ ändtligen,
för-ordadt af konstitutionskommittén, uppnått enkel
plurali-tet och litet däröfver (55 röster mot 46). Grundlagen
kräfver, som bekant, två tredjedelars pluralitet vid en
grundlagsändring.
A 1848 års storting förnyades den k. propositionen
från 1839 och 1845; därjämte väcktes två enskilda
motioner (hvardera med flera alternativ). Dessa tre förslag
förelågo till afgörande å 1851 års storting. Ett af de
enskilda förslagen, enligt hvilket statsråden kunde få
tillträde till stortinget, dock att hvarje storting ägde att
bestämma, »hvorvidt og i hvilken udstrækning denne
ad-gang skal tilstedes dem», vann nu 76 röster mot 29,
således fullt ut den af grundlagens 112:e § fordrade,
kvalificerade majoritet. När detta inträffade, hade
statsrådsfrågan debatterats i tre årtionden. Regeringen och
enskilda stortingsmän hade täflat om att hålla frågan kvar
på dagordningen. K. m:t vägrade emellertid sanktion å
stortingets beslut.
Å 1854 års storting förelågo till afgörande tre enskilda
motioner, däribland en enahanda med den 1851 af
stortinget antagna, men af regeringen förkastade, de två
öfriga lika lydande med förslag, som förut behandlats, men
ej godkänts af stortinget. Under sådana förhållanden föllo
samtliga förslagen. Å samma storting väcktes nytt
förslag i ämnet, omfattande fyra alternativ. Ett af dessa
vann 1857 enkel pluralitet (55 röster mot 48), medan de
öfriga förkastades. Det alternativ, som nu fick enkel
pluralitet, är enahanda med det som 15 år senare fick full
kvalificerad pluralitet. Emellertid förnyades å 1857 års
storting det 1854 väckta, fyra alternativ omfattande
förslaget, och samtidigt väcktes ett nytt förslag med tre
alternativ. Alla förslagen föllo å 1859—60 års storting.
Dock hade det alternativ, som 1854 fått enkel pluralitet,
nu vunnit i det allra närmaste tillräcklig kvalificerad
pluralitet (73 mot 39). Därpå förnyades, inskränkt till två
alternativ, det 1854 väckta förslaget, hvarförutom äfven
motion framkom om statsrådens valbarhet öfver hela
riket. Å stortinget 1862—63 fick samma alternativ af 1854
års förslag, som två gånger samlat enkel pluralitet,
återigen samma utgång. Det väcktes då ånyo, äfvensom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
