Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Åtalet mot August Strindbergs »Giftas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
ADOLF HEDIftf
händt uppsluppen ungdom, under libationer åt Bacchus,
att — om man så vill kalla det — efterhärma
döpelseakten, att en hällt ett punschglas öfver den andres hufvud
under uttalande af ord, som visserligen lika litet bort
ifrågakomma som hela gyöklet för öfrigt. Genom alla
svenska tidningar har, hämtad ur de engelska, gått en
berättelse om, hur ett lejon döptes och fick namn. Är
nu, i det förra eller det senare exemplet, ett gäckeri för
handen? Man medgifver förmodligen att, om ock då ett
sådant syfte ej låg i ceremonien, själfva handlingens yttre
form ej heller innebar ett gäckeri. Gäller nu detta om
ett upptåg, en ceremoni, så lär det äfven gälla om ord
och uttryck. Hur ofta har ej enhvar af oss, såsom
åhörare af ett samtal mellan tvenne personer, förkastat
antagandet af ett gäckeri därför, att alla omständigheter
uteslöto ett sådant antagande, ehuru de mindre lyckligt
valda orden eljest kunde synas gifva anledning därtill.
Om en åhörare finner att de ordalag, den ene
interloku-tören använde, kunde innebära en blodig satir mot den
andre, men vet, att något sådant ej kunde ligga i den
förres afsikt, så tror han ej och säger ej, att X. blef hånad
af Y. Därför säger jag, att, om ett syfte att gäcka ej är
uppenbart, föreligger ej något gäckeri.
Jag frågar vidare: röjer sig i Strindbergs ord något
syfte att gäcka? För såvidt jag får tilltro mig någon
förmåga att bedöma språkbehandling och stil, måste jag
säga, att dessa i det åtalade stycket utesluta hvarje tanke
ditåt; och ser man vidare detta stycke i sammanhanget
med det hela, skall väl hvar och en, som ej alldeles
saknar öra för bruset af känslornas och tankarnas ström
under de tryckta orden, finna den uppfattningen omöjlig.
Han skall kunna fördöma den åsikt, som i dessa ord finnes
uttalad, han skall kunna beklaga och ogilla ordalagen,
men hvar gäckeriet — det af författaren åsyftade, ej det
af läsaren däri intolkade — finnes, det skall han ej med
någon analys af vare sig det särskilda stycket eller hela
sammanhanget kunna ådagalägga.
Nej, låtom oss ej dväljas i åklagaremyndighetens
själf g jorda mörker. Strindberg har velat icke kittla, utan
rikta ett knytnäfslag midt i ansiktet på folk, som han
anser sofva vidskepelsens sömn. Den som blott vill, som
man säger, »retas» med en annan, slungar honom ej med
vredgad röst beskyllningen för bedrägeri midt i ansiktet.
Strindberg har, långt ifrån att vilja gäckas, tänkt som så:
mot denna, i hans ögon ohyggliga tro som håller så många
människor fångna, hjälper ej annat än ett så brutalt
uttalande af den faktiska sanningen, att man ej vidare kan
komma undan, utan måste stanna, gnugga sig i ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
