Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - I judefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I JUDEFRÅGAN 461
ministern friherre de Geer hade förgäfves förfäktat en
motsatt åsikt, åberopande att, efter upphäfvandet af 1872
års reglemente, ingenstädes i svensk lag något förbud
funnes mot äktenskap mellan jude och kristen. Denna
kasus vardt nu närmaste anledningen till förordningen af
den 20 januari 1863. — Det är emellertid märkligt, att långt
förut, medan 1782 års reglemente gällde, tillåtelse till
äktenskap mellan medlem af statskyrkan och mosaisk
trosbekännare beviljats. Jag finner nämligen i Flintbergs
»Lag-farenhets-bibliotek», att k. m:t genom bref till Stockholms
stads konsistorium 1796 meddelat sådant tillstånd, i det
att »Hof pro videuren»* M. N. af judiska församlingen
till-läts att gifta sig med U. O. af svenska församlingen, under
villkor att barnen skulle uppfostras i den evangeliska
läran. Vidare skulle kontrahenterna inför
Öfverståthållareämbetet uppvisa ocb i dess protokoll låta införa i vittnens
närvaro upprättad »skriftlig afhandling om deras
tillämnade äktenskap, som omständligen komme att innehålla,
hvad rättigheter dem i följd däraf i hvars andras
egendom måtte tillkomma». Därefter och sedan M. N. till
gardesbarnhuset i Stockholm erlagt den i 1782 års
reglemente påbjudna gåfva af 6 rdr och kvitto därå hos
Öfverståthållare-ämbetet uppvist, skulle detta förständiga
synagogans föreståndare och prästerskapet i Jakob, att
kontrahenterna borde för lagligen gifta och deras barn för
äkta anses. Den vid giftermål emellan olika kristna
tros-förvanter brukliga lysning och vigsel i båda
kontrahenternas församlingar skulle i detta fall underlåtas, för att
ej ådraga kontrahenterna samvetstvång och för att ej
förarga »de svagare» medlemmarna i båda församlingarna.
För öfrigt skulle detta äktenskap endast enligt svensk lag,
ej genom skiljobref enligt den mosaiska rättens grunder,
få upplösas. Detta 70 år före 1863 års förordning
meddelade prejudikat angående civiläktenskap emellan kristen
och mosaisk trosbekännare — jämte skyldighet för dem
att göra kontrakt om den ömsesidiga äganderätten — har,
mig veterligen, kuriöst nog aldrig åberopats i debatterna
om den fråga, som ändtligen löstes 1863. Det är dock
väl värdt att komma ihåg, äfven därför att det vittnar
om en verkligt faderlig ömhet och välvilja å höga
vederbörandes sida.
Innan jag öfvergår till frågan om våra mosaiska
trosbekännares kommunala och politiska rättigheter, må här
erinras därom, att det hinder att utöfva jurymannaupp-
* Hvad en »hof-provideur» var för slag vet jag ej. En vitter
man, som jag rådfrågat, har upplyst mig om att titeln »providör»
återfinnes i »Bachanaliska ordenskapitlets handlingar», och att den
ännu förekommer inom sällskapet Par Bricoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
