Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Tryckfrihetsförordningens kasuistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRYCKFRIHETSFÖRORDNINGENS KASülSTIK 439
färskt exempel visar oss, att kommunala myndigheters
och inrättningars protokoll och handlingar kunna
undanhållas offentligheten. Detta är visserligen orimligt, och
visserligen är det tydligt, att ett sådant förfarande strider
mot grundlagens anda — enligt min tanke äfven mot dess
ordalydelse — men faktiskt är att så skett. Därför bör
det nuvarande mom. så förändras, att äfven kommunala
handlingar underkastas den publicitet, som i detta mom.
beskrifves. Ännu ett förtydligande vore önskvärdt.
Momentet medgifver hvar och en fri tillgång att »i alla
arkiv» afskrifva handlingar. Nu har det händt — såsom
jag vid läsningen af justitie-ombudsmannens diarier och
registratur inhämtat — att detta ordet »arkiv» tolkats
såsom liktydigt med det rum, den lokal, där en myndighets
handlingar förvaras, och att man belt enkelt uppgifvit, då
en handling begärts, att den ej funnes i »arkivet»; —
den har till exempel af en tjänsteman för något ändamål
medtagits hem. Om denna uttydning af ordet arkiv,
hvarefter det skulle afse icke hela kollektionen af de till ett
verk hörande akter utan blott deras förvaringsrum, vunne
godkännande, skulle det tryckfrihetsskydd, som
ifrågavarande mom. afser, kunna väsentligen eluderas.
I mom. l:o af nästföljande § 5 förekommer en nyhet,
som öfverraskat mig, nämligen förbudet att trycka
kamrarnas protokoll. En ärad ledamot af
konstitutionsutskottet har upplyst mig, att härmed intet annat afses än
en garanti, att ej kammares rätt att undantagsvis
öfverlägga inom lykta dörrar må kunna genom en obegränsad
rätt att utbekomma protokollen göras illusorisk.
Emellertid, som stadgandet nu lyder, äro tidningarna förhindrade
att, utan särskildt, formligt tillstånd, referera kamrarnas
förhandlingar. Jag betviflar, att föreskriften behöfs; men
finner man den nödig, må den då tydligen begränsas till
hvad för det uppgifna ändamålet erfordras. Jag anhåller
därför ock i sådant syfte om återremiss af detta moment.
I mom. 2:o af samma paragraf har utskottet föreslagit
en äfvenledes helt och hållet ny och ej obetydlig
inskränkning i nu gällande tryckfrihet. Att sådana försvarsverket
angående handlingar, hvilkas kungörande kunde medföra
våda för rikets säkerhet, icke böra offentliggöras,
medgifves naturligtvis; men föreskriften är så sväfvande,
till-lämpningen så alldeles öfverlämnad åt ett okontrolleradt
godtycke, att den, fruktar jag, blott blir ett vapen i
händerna på det hemlighetsmakeri, som i långliga tider inom
vår krigsstyrelse blott alltför mycket skadat landets
intressen. Månne man däremot har någon erfarenhet om
behofvet af denna inskränkning? Konstitutionsutskottet
åberopar åtminstone ej någon sådan erfarenhet. Jag med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
