Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - En arbetareförsäkringsfond af brännvinsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
ADOLF HEDIftf
pen i rikets öfriga län, skulle, såsom finansministern säger,
»tillgodokomma landsbygden», detta ehuru Stockholms
stads öfverståthållaredömes kommunalrepresentation nog
torde, i sina med länsrepresentationernas jämförliga
åtgärder, kunna utan fruktan möta en jämförelse med de
senares allmännyttiga verksamhet, och ehuru hufvudstaden,
såsom i verkligheten utgörande ett lån för sig,, innehafver
en undantagsställning, som icke borde kunna förbises.
Jag frågar mig: på hvad sätt skall det då gå till,
att öfverlåtandet åt landsbygden af nämnda del af
Stockholms stads inkomster af brännvinshandeln må kunna
gagna nykterheten, bidraga till det »motverkande af
rusdryckers missbruk», som var enda och uteslutande syftet
för den skrifvelse från 1877 års riksdag, hvarå k. m:ts nu
aflåtna proposition utgör svaret? Naturligtvis måste enhvar
medgifva, att den åtgärden ej kan i minsta mån bidraga
till det ändamålet.
Den enkla sanningen är således, att den af 1877 års
riksdag väckta nykterhetsfrågan förbytts i en fråga om
den form hvari och den grad af hastighet hvarmed
städerna skola beröfvas ifrågavarande inkomst.
Visserligen påstås uti tre i Andra kammaren väckta
motioner (n:ris 48, 70 och 94), att kommunernas berörda
inkomst utgör ett af de svåraste hindren för ett rätt
ordnande af brännvinshandeln, att den bragt intresset för
nykterhet och sedlighet i betänklig strid med den egna
fördelen, ja, att den innebär en af de mest förledande,
en af de svåraste »frestelserna till bruk och missbruk af
de rusgifvande dryckerna». Men, anmärkningsvärdt nog,
föreslår ingen af motionärerna någon enda åtgärd i syfte
att försvåra bruket och hindra missbruket. I motionen
n:o 70 förutsättes tvärtom tydligen, såsom den bifogade
fördelningstablån utvisar, att man förväntar, att en stor
inkomst af brännvinskonsumtionen framgent skall falla i
städerna, för att — till största delen komma dels staten,
dels landtkommunerna till godo. Från en sådan
förutsättning är vägen kort till den konklusionen, att städerna
icke bör låta »intresset för befrämjande af nykterhet och
sedlighet» taga försteget framför begäret efter »stegrade
inkomster», helst när de af dessa inkomster skola få afstå
största delen, och det sålunda — om de framkastade
beskyllningarna verkligen vore grundade — borde förefalla
antagligt, ett de skola vilja uppdrifva det totalbelopp,
hvaraf man vill låta dem behålla en mindre del än hittills.
Till sådan motsägelse leder bemödandet att söka framställa
beslagtagandet af städernas nämnda inkomst såsom
före-stafvadt af omsorg om nykterheten.
Äro nu ofvan anförda beskyllningar mot städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
