Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamrarnas lika behörighet - Första kammaren i Sverige och i andra länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAMMAREN I SVERIGE OCH ANDRA LÄNDER 219
möter gjort sig förtjänte att i deras viktiga kall bibehållas,
består af 48 ledamöter, däraf riksförsamlingens hvardera
afdelning inom sig utser landstinget 18 och folktinget 30
ledamöter.
Vid hvar tredje lagtima riksdag väljes
justitieombudsman af riksförsamlingen samfäldt.
Den riksrätt, inför hvilken granskningsutskott äger
att åtala konungens rådgifvare, består af presidenten och
tre de äldsta ledamöter af Svea hofrätt, tre de äldsta af
Göta hofrätt, två de äldsta af hofrätten öfver Skåne och
Blekinge (således 9 oafsättlige domare) samt p af landstinget
valde lagfarne och i domarevärf nyttjade män.
I den paragraf, som motsvarar regeringsformens 16 §,
finna vi följande tillägg: (Konungen bör) »ingen förmena
att sig genom sitt arbete lofligen försörja».
Ännu betydelsefullare är § 35 om lagstiftande makten.
Den lyder:
»Lagstiftande makten tillhörer konungen och
riksförsamlingen gemensamt. I hvad som rörer rikets
allmänna hushållning och grunderna för allmänna
inrättningar af alla slag, ehvad de höra till allmänna
upp-fostrings- och undervisningsverken, allmänna fattigvården,
landthushållningen, bergverken, handeln eller näringarna,
äge konungen att emellan riksdagarne utfärda
förordningar, hvilka, för att fortfarande blifva gällande såsom lag,
böra vid nästpåföljande riksdags början underställas
riksförsamlingens pröfning och godkännande. Ogillas de af
riksförsamlingen, upphöra de att vara gällande samt må
sedan icke af domstolarne iakttagas eller åberopas.»
Konungens s. k. ekonomiska lagstiftningsenvälde
ersattes sålunda genom en provisorisk lagstiftningsrätt mellan
riksdagarne.
I den paragraf, som motsvarar regeringsformens 15 §,
märka vi det viktiga tillägget, att kommandomålens
»omfång skall bestämmas genom särskild lag».
Afståndet mellan 1850 och 1893, mellan de
reformyrkanden och reformförhoppningar, som detta förslag
uttalade, och det nuvarande tillståndet är hardt när omätligt.
III.
Af den öfversikt, vi meddelat, behagade läsaren finna,
att de mest framsynte reformvännerne för några årtionden
sedan ingalunda tänkte sig ett till sådan ytterlighet drifvet
tvåkammarsystem, att båda kamrarne skulle, såsom det
heter i nu gällande riksdagsanordnings § 11, »i alla frågor
bäfva lika behörighet och myndighet». JL andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
