Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Grufkoncessionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
ADOLF HEDIftf
å 10 millioner kronor, hvilket nog också faktiskt innebar
en tidsbegränsning. Följande år fann dåvarande
civilministern på att låta k. m:t begära samma bemyndigande
icke blott med afseende å två namneligen uppgifne
kon-cessionsinnehafvare, utan äfven — och detta för ali
framtid — åt alla andra personer eller bolag, som undfått
eller framdeles kunde undfå järnvägskoncessioner. Denna
kungl, proposition blef af statsutskottet tillstyrkt och
genom ett enahanda förbiseende bifallen i Andra kammaren.
Men i Första kammaren — och detta länder den
dåvarande Första kammaren till ovansklig heder — blef
förslaget återremitteradt och därigenom en sammanjämkning
åstadkommen, som räddade på samma gång grundlagens
helgd och riksdagens grundlagsenliga makt. Förtjänsten
härutaf tillkommer i främsta rummet den ärans man,
som hette Carl Göran Mörner, med understöd för öfrigt
af — jag skall nämna några — friherrarne Sprengtporten
och Christian Adam Raab samt herr von Gegerfelt,
hvilkens yttrande, som är helt kort, jag anhåller om herr
talmannens tillstånd att få uppläsa. »Jag får erkänna»,
yttrade herr von Gegerfelt, »att när jag först läste
betänkandet, fann jag frågan så enkel, att jag däråt icke
ägnade någon särskild uppmärksamhet, och jag ansåg
klart att betänkandet skulle bifallas. Under diskussionen
ha emellertid från konstitutionell synpunkt betänkligheter
blifvit framhållna, hvilka jag icke kan undgå att dela.
Då nu statsutskottet icke synes hafva betraktat frågan
från denna synpunkt, och kammaren icke torde böra på
stående fot antaga grefve Axel Mörners redaktionsförslag,
ehuru omförmälda betänkligheter synas därigenom häfda,
hemställer jag, huruvida icke lämpligast vore, att punkten
blefve till utskottet återremitterad.» Bland dem, som
yttrade sig i denna fråga, var också grefve Mörner, Axel,
som påpekade, att förslaget inneburo »ett faktiskt
upphäfvande eller åtminstone ett kringgående gf stadgandet
i 77 § regeringsformen». Resultatet blef, att efter
åter-remissen Första kammaren naturligtvis fick en uppmaning
från statsutskottet att fatta slutligt beslut i frågan, och
då hade man hunnit tillräckligt öfverväga saken. Då
vidtogs af Första kammaren den ändring i den kungl,
propositionen, att det af k. m:t begärda bemyndigandet
skulle lämnas för ett år, och på detta sätt åstadkoms den
lyckliga sammanjämkning mellan kamrarnes beslut,
hvilken sedermera har under de följande 20 åren åt oss räddat
den makt vi nu hafva — när vi vilja begagna den —
att åtminstone i någon mån oskadliggöra verkningarna
utaf k. m:ts enväldiga koncessionsrätt.
Detta förhållande är, som herr talmannen behagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
