Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagens maktställning - Den administrativa lagstiftningen. (Motion n:o 179 och n:o 186 A. K. 1902)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ADOLF HEDIftf
sig så — jag skall sedermera återkomma till detta om —
att k. m:t i någondera af de nu nämnda förordningarne
gifvit till känna den pretentionen, att han skulle äga att
i kraft af sin administrativa lagstiftningsrätt uppställa
vissa, ett eller flera ändamål, för hvilka kommunerna
skulle blifva underkastade kommunal skattskyldighet, om
det förhölle sig så, clå vore denna k. m:ts pretention icke
giltig och lagligen gällande därför, att den blifvit af k.
m:t i en administrativ förordning proklamerad. Utskottet
kan naturligtvis icke vara okunnigt därom, att k. m:t
icke äger att uti en på administrativ väg tillkommen
förordning rubba gällande bestämmelser i grundlag, i allmän
lag eller i kommunallag. Då utskottet icke desto mindre,
oaktadt det omöjligen kunnat vara okunnigt därom, från
hälsovårdsstadgan af 1874 velat hämta stöd för en sådan
k. m:ts förmenta rätt, så är detta verkligen från utskottets
sida att lika mycket misshandla logikens fordringar och
svenska folkets rättigheter. Men nu förhåller det sig för
öfrigt så, att det stöd, som utskottet trott sig där finna
— ett i alla händelser absolut värdelöst stöd — det
stödet finnes icke i 1874 års hälsovårdsstadga. Utskottet
har läst hälsovårdsstadgan på ett sätt, som verkligen icke
är tillåtet för någon, som icke på samma gång öppet
tillkännagifver, att det enda, han afser, är antingen ett
dåligt skämt eller en ännu sämre advokatyr. Utskottet har
citerat 32 och 34 §§ i hälsovårdsstadgan, hvilka icke
innehålla annat än anvisningar, jag förmodar kloka och
förståndiga, för hälsovårdsnämnd eller såsom sådan
fungerande kommunalnämnd; men utskottet har lyckats hoppa
öfver 27 § 3 mom. och 36 § 1 mom. i samma stadga.
Jag kan icke säga, att utskottet har utfört denna rörelse
med någon synnerlig grace, men det har skett med en
lätthet och en högre lyftning, som jag knappt hade väntat
hos så pass till åren komna ledamöter i Andra
kammaren. Eftersom utskottet varit så sysselsatt med
besväret att plädera för allt, hvad olagligt och i yttersta
grad oeftertänksamt i denna sak förelupit, att utskottet
icke haft tillfälle att taga kännedom om dessa för vår
fråga alldeles afgörande bestämmelser i hälsovårdsstadgan,
så skall jag, herr talman, be att få läsa upp 27 § 3 mom.,
så lydande: »För erhållande af de för kommunalnämndens
verksamhet i afseende å hälsovården erforderliga medel har
nämnden att vända sig till kommunalstämman eller
kommunalfullmäktige, i öfverensstämmelse med hvad uti gällande förordning
om kommunalstyrelse på landet är eller varder i allmänhet
stadgadt.» I 36 § 1 mom. stadgas i öfverensstämmelse
härmed och i bästa öfverensstämmelse med lag och rätt, att,
om kommunalnämnden finner lämpligt vidtaga vissa där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
