Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Den verkställande makten och den dömande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ADOLF HEDIftf
säkerligen, än det stora flertalet af denna kammares
ledamöter har lagt märke till, och jag skall om några dagar
besvära kammaren med att höra en framställning om
något dylikt — det är icke blott detta, att en
grundlags-öfverträdelse väckt min oerhörda häpnad, utan det, att
denna grundlagsöfverträdelse innebär en öfverträdelse utaf
en sådan politisk grundsats, förutan hvilken icke blott en
fri författning, såsom den svenska, är otänkbar, utan till
och med icke ens en rättsstat kan existera. Denna
grundsats är den, som under namn af makternas delning eller
åt-skilnad, (»séparation des pouvoirs») har varit populär sedan
150 år tillbaka, d. v. s. sedan den tidpunkt, då den
namnkunnige författaren af Lagarnes anda utvecklade, hvad den
sedan gamla tider kända läran om de tre makterna i
samhället i sina konsekvenser innebär. Det kan måhända
vara väl vardt att höra några utaf de ord rörande denna
lära om de tre magterna — man skulle kunna säga: de
tre hufvudsakliga funktionerna utaf statsmagtens
verksamhet — i hvilka ord han har uttalat följderna af att
icke iakttaga denna grundsats. »När» — säger han i ett
berömdt kapitel — »hos samme person eller hos samma
korporation den lagstiftande makten är förenad med den
exekutiva makten, finnes dar icke någon frihet: det är
äfvenledes icke någon frihet, om makten att döma icke
är skild från den legislativa och från den verkställande
makten. Allt skulle vara förloradt, om samme man eller
samma korporation hade att utöfva dessa tre makter: den
att göra lagarne, den att verkställa de offentliga besluten
och den att döma Öfver de enskildes brott eller tvister.»
Våra grundlagsstiftare i början af 1800-talet kände
från vår egen historia betydelsen utaf denna lära om de
tre makternas delning eller åtskillnad, de behöfde icke
lära den vare sig hos Montesquieu eller uti de amerikanska
kolonialförfattningarna, där den uttalades redan på
1700-talet, eller uti den första franska nationalförsamlingens
rättighetsförklaring, som ju preciserar vikten af denna
princip ända därhän att säga, att »där maktens delning
icke existerar, där finnes icke någon konstitution». Våra
grundlagsstiftare hade af vår egen historia lärt vikten af
att väl skilja den dömande makten från den legislativa
och exekutiva. Nu är det visserligen så, att vår grundlag
i motsats till många andra grundlagar icke innehåller
någon mer eller mindre fullständig rättighetsförklaring, om
också fragment till en sådan finnas, dels i 16 §
regeringsformen, dels i 86 § regeringsformen, dels slutligen i den
grundlag, som enligt föredöme från frihetstiden stiftades
enkom för att hägna en af de allmänna medborgerliga
rättigheterna, nämligen tryckfriheten. Men ehuru således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
