Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - Ministerstyrelse utan ministeriell ansvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTERSTYREI.SE UTAN MINISTERIELL ANSVARIGHET 119
tokollet sina yttranden härom afgifva (§ 13). Vid
tillsättande af sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade,
böra statsråden yttra sig öfver de sökandes skicklighet
och förtjänster, hvarjämte de äfven äga att mot
konungens utnämningar till andra tjänster och ämbeten
påminnelser göra (§ 33). Mot konungens utnämningar till
förtroendesysslor äro de skyldige att göra föreställningar,
om de finna sig därtill skäl äga (§ 35). De skola mot
statsmedels användande på annat sätt, än riksdagen
fastställt, göra föreställning samt anföra hvad riksdagen i
denna del förordnat (§ 65). — Stats departementens chefer
skola genom nödiga upplysningars inhämtande bereda
ärendena, innan de föredragas (§ 10). De skola föredraga
och expediera alla ärenden rörande befordringar m. m.,
hvar och en af dem beträffande ämbeten och tjänster vid
verk och stater under hans departement (§ 28).
Föredraganden skall kontrasignera från konungen utgående
expeditioner och befallningar, vara ansvarig, att de
instämma med däröfver förda protokoll (§ 38). Om
föredraganden finner något konungens beslut vara stridande
mot regeringsformen, göre han därom i statsrådet
föreställning, och om konungen ändock yrkar beslutets
utfärdande, vägre han sin kontrasignation och nedlägge
ämbetet tills vidare (§ 38). Endast föreskrifter om
verkställighet af utfärdade beslut kan departementschef
omedelbart till vederbörande expediera (§ 38). — Att
tryckfrihetsförordningen åt chefen för justitiedepartementet
uppdragit vissa administrativa bestyr, rubbar ej i någon mån
den politiska princip, som i de anförda föreskrifterna i
regerings formen är uttryckt.
Härmed äro rådgifvarnes grundlagsenliga befogenhet
och skyldigheter i förhållande till konungen under vanliga
omständigheter — då han för riksstyrelsen i alla mål —■
fullständigt angifna. Och häri innefattas således icke
någon den minsta del af en styrande ministers makt.
Huruledes då förklara, att en departementschef
inbillar sig vara chef för andra verk och andra ämbetsmän
än hans eget departement och dess ämbets- och
tjänstemän? Jag har med den yttersta förvåning hört en chef
för finansdepartementet, i ett anförande till denna
kammares protokoll, beteckna sin kollega, chefen för
civildepartementet, såsom chef för konungens
befallningshafvande, och icke mindre förvånades jag, då den
landshöfding, mot hvilken detta hugg var riktadt, ej steg upp
och svarade, att han alldeles icke erkände det chefskapet.
Huruledes förklara, att personer, som väl borde känna
regeringsformens föreskrifter om deras befogenhet, tilltro
sig att genom så kallade ämbetsbref gifva föreskrifter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
