Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - En ledande regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ADOLF HEDIftf
kommit därhän, att vår regering rörande tillämnade inre
svenska regeringsåtgärder, skall i främsta rummet
meddela sig med vederbörande i Berlin? Ehuru jag har dessa
ord framför ögonen, är jag ibland frestad att tro, att de
icke stå där. Väl har jag hört den förklaringen, att herr
utrikesministern icke till herr Due meddelat sina planer
rörande Posttidningen i akt och mening, att det skulle
förkunnas i Berlin; förklaringen förefaller orimlig därför,
att man ej förstår, hvartill ett sådant meddelande till
herr Due skulle tjäna, därest han ej däraf skulle göra
något bruk. Men antagom att den är riktig, så är det
lika litet begripligt, hvarför ej en minister rapellerats,
som så illa utför sin regerings befallningar.
Herr Talman! Jag är öfvertygad om, att vårt folk
både vill och kan försvara sig; det har tydligen numera
vaknat till besinning af hvad dess frid tillhörer. Men
skall något kunna göra det vacklande i denna föresats,
så är det visserligen ett förfarande sådant som herr
utrikesministerns , åtminstone så länge det ser ut, som om
regeringen i öfrigt härutinnan vore med honom solidarisk.
Man blir osäker om trontalets mening, tviflande om gagnet
af de uppoffringar, landet uppfordras att underkasta sig,
när man ser landets ära sättas på spel, på sätt som
nyligen skett. Detta är ej den hållning hos regeringen,
som vore ägnad att ingifva folket förtroende och göra
det benäget att äfven med de största offer och
ansträngningar värna sitt nationela själfbestånd. Må man ej här
komma med fåfängligt tal om den diplomatiska
courtoi-siens fordringar. Eller skall väl, när snart sagdt alla
andra kapitel i folkrätten äro upphäfda, endast det om
comitas gentium ej blott stå kvar, utan äfven utsträckas
därhän, att höflighet från vår sida skall förenas med
själfförnedring? Det har blifvit sagdt, att under Gustaf IV
Adolf »ingen understöd sig att skratta i hans närvaro,
snart sagdt under hans regering». Det förmäles ej hvari
risken bestod. Förmodligen var den något lindrigare än
hvad sagan förtäljer om den mediske konungen Dejokes’
hofceremoniel, som med döden straffade hvem som djärf des
spotta eller le i högstdensammes åsyn. Detta bistra allvar
gällde dock endast de bägge konungarnes egna
undersåter; men nu säger man oss att, om vi röja vämjelse
vid oerhörda skändligheter eller löje vid den nimbus af
gudsnådlighet, i hvilka dessa skändligheters upphofsmän
insvepa sig, vår regering då skall skynda att i Berlin
ursäkta det naturliga och hederliga uttrycket af våra sunda
mänskliga känslor. Hvad är det då vi böra rusta oss för
att försvara, hvad skola vi kämpa för?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
