Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungadömet och regeringsmakten - »Baron Dufour» - Kungsord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSORD
71
Måtte statsrättsprofessorerna af »baron Dufours» skola i
tid behjärta denna eventualitet och i tid befästa oss i vår
gamla rena tro. Lyckligtvis för dem har Darwin redan
gått ur tiden; mot hans lärjungar böra de kunna hålla
stången.
Kungsord.
(Aftonbladet den 11 januari 1894.)
Mot slutet af förlidet år hade telegrafagenturerna
brådt att förkunna, att belgernas konung Leopold II på
nyårsdagen skulle hålla ett stort politiskt tal, naturligtvis
icke om sitt neutrala rikes yttre ställning, utan om dess
inre förhållanden. Denna nyhet kunde ej annat än väcka
deras intresse, som erinra sig ett tal af samme man för
snart ett årtionde sedan, en efterårsdag år 1884 — och
detta ej blott ett hvardagligt kuriositetsintresse, likt det
som fäster sig vid de tal, hvilka hållas af den stormäktige
kejsaren i Berlin.
Vid de politiska valen i Belgien om sommaren 1884
hade de liberale släppt makten ur händerna. Splittringen
mellan deras höger och vänster hade spelat segern i det
klerikala partiets händer — och detta har sedan behållit
makten, hvars utöfning det började med en sådan
massindragning af folkskolor, att vederbörande statsdepartement
fick namn af »den nationella okunnighetens ministär».
Denna maktutöfning i högerriktning har dock sedermera
varit utsatt för en sådan påtryckning af de rösträttslöse,
att återgångspartiet tvungits att genomföra en mera
vidtgående rösträttsreform, än den som för tio år sedan skulle
hafva räckt till för att upprätthålla förbundet mellan de
liberales höger och vänster och trygga deras ledares plats
vid statsrodret.
Så hände sig om hösten 1884, att från liberalt håll
till konung Leopold II riktades en föga beslöjad
uppmaning att hjälpa dem, som hade blott egen förblindelse
att tacka för sitt nederlag. Därest nu, såsom för ett par
hundra år sedan, afhandlingar skrefves »om furstars
uppfostran», skulle konung Leopold II:s svar på detta
tank-och taktlösa vädjande förtjäna ett hedersrum i en sådan
politisk sedelära för dem, som innehafva eller vänta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
