- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
26

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adamssons familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helst Godhjärtad gick, dit gick ock Självbelåten, men
var nästan alltid sluten och en tyst åhörare av, vad
hans bror sade. Hans fader hade nämligen strängeligen
förbjudit honom att yttra sig. Han bara nickade med
huvudet och sken i ansiktet och såg sig omkring på
de närvarande, när hans bror sade eller gjorde något,
som var bra, liksom ville han fråga: »Var det inte
förträffligt ?»

Men fick han icke i andras sällskap yttra sig eller
säga något, så såg och hörde han så mycket bättre. Aldrig
var någon så uppmärksam på andra människors
åtbörder, miner eller ord som han. När han sedan kom
hem till sin far, plägade han omtala allt, vad han
förnummit, allt gott som folket hade yttrat om »sin gode
och nådige patron». Hörde han händelsevis något ont
klander, så förteg han vanligen sådant, emedan han
ansåg detsamma vara i högsta grad orättvist och
otillbörligt, vilket han ock kunde bevisa genom att anföra tusen
goda gärningar och därjämte allt det pris, som hans
fader erhöll av alla andra. Också ansåg han, att dessa
ofördelaktiga omdömen till stor del berodde på
avundsjuka eller bristande förmåga att uppfatta faderns ädla
avsikter. Därför betraktade han honom, ofta under djupa
suckar och med stora tårar i de klara ögonen, såsom en
martyr för elaka människors missförstånd och bitterhet.
Fadern hörde vanligen gärna på hans berättelser, men
understundom hände det, att han bad honom tiga. Det
var förgäves. Så t. ex. kommo de båda bröderna en gång
hem från fru Beröm. Självbelåten började strax omtala,
vad hon sagt.

»Den kära gumman tackade Gud, att det fanns en
sådan man, en sådan ängel som pappa. Han vandrar då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free