Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tänkte efter: det förestod en allvarlig och
affärsmässig rådplägning, i hvilken hvar och en
kunde taga del, oberoende af personliga
förhållanden. Hvarför icke då begagna sig af denna
förevändning och inbjuda Natalia Gavrilovna? Tanken
att hon skulle kunna komma och sitta inne hos mig
och att jag skulle kunna se henne på nära håll,
öfverraskade och skrämde mig, — men kanske hon
icke ville komma!
"Tres faciunt collegium!" sade jag muntert. "Tänk,
om vi skulle be Natalia Gavrilovna komma upp?
Hvad tycker ni? Fenja," vände jag mig till
tjänstflickan, "bed Natalia Gavrilovna komma upp med
detsamma, om hon kan. Säg, att det gäller en
mycket viktig sak."
Efter en liten stund kom Natalia Gavrilovna.
Jag steg upp för att taga emot henne.
"Ursäkta, Natalie, att vi besvära er. Vi tala
här om en mycket viktig sak och kommo då på
den lyckliga tanken att utbedja oss edra goda råd,
som ni säkert icke skall vägra oss. Tag plats, jag
ber!"
Ivan Ivanytsch kysste Natalia Gavrilovnas hand
och hon honom på pannan, och sedan, då vi alla
satt oss omkring bordet, sträckte han sig fram emot
henne med en gråtmild, salig blick och kysste åter
hennes hand. Hon var klädd i svart och
omsorgsfullt kammad och spred en frisk doft omkring sig,
— tydligen skulle hon fara bort eller väntade någon
till sig. Vid inträdet i rummet räckte hon mig
okonstladt och vänligt handen och smålog mot mig
lika förbindligt som mot Ivan Ivanytsch, — det
tyckte jag om. Men när hon började tala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
