- Project Runeberg -  Tre berättelser /
143

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våningar, kunde likna ett närmande. Den
lidelsefulla, oroliga, än ljufva, än malörtsbittra kärlek, som
Natalia Gavrilovna förr väckt hos mig, var slut, och
slut var det också med de forna häftiga tvisterna,
förebråelserna, klagovisorna och de våldsamma
utbrotten af fientlighet, som vanligen ändade med,
att min hustru reste utrikes eller for till sina
föräldrar, och att jag skickade henne pengar i små,
men täta poster, för att så mycket oftare såra hennes
egenkärlek. (Min stolta, egenkära hustru och hennes
familj lefva på min bekostnad, och trots all sin
brinnande önskan kan min hustru icke vägra att
mottaga mina pengar, — detta beredde mig nöje
och var den enda trösten i min sorg). Nu, när vi
händelsevis möttes nere i korridoren eller på gården,
bugade jag mig, och hon smålog ärligt. Vi talade
om väderleken, om att det visst vore på tiden att
sätta in dubbelfönstren, och att någon åkt förbi med
bjällror, och därunder läste jag i hennes ansikte:
"Jag är er trogen och vanärar icke ert hederliga
namn, som ni älskar så högt; ni är förståndig och
oroar mig icke, — vi äro kvitt."

Jag intalade mig, att min kärlek slocknat, och
att arbetet alltför djupt upptog mig, för att jag
allvarligt skulle kunna tänka på förhållandet till min
hustru. Men detta var endast tomt prat. När min
hustru talade högt inunder, lyssnade jag
uppmärksamt till hennes röst, ehuru det var omöjligt att
urskilja ett enda ord. Då hon spelade på pianot,
steg jag upp och lyssnade. När man förde fram
hennes vagn eller ridhäst, gick jag fram till fönstret
och väntade, tills hon kom ut, för att se, hur hon
satte sig upp och åkte eller red ut från gården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free