Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olga Michajlovna kom ihåg, att en af hennes
manliga kusiner, en ung lefnadslustig officer, skrattande
brukade tala om för henne, att när hans ömma
maka började sina nattliga sparlakansläxor, så tog
han vanligen sin kudde och gick hvisslande in till
sig, hvarigenom han försatte sin fru i en både löjlig
och förarglig belägenhet. Denne officer var gift
med en rik, nyckfull och dum kvinna, som han icke
tyckte om, utan endast nätt och jämt tålde.
Olga Michajlovna rusade upp ur sängen. Efter
hvad hon ansåg, återstod henne nu endast en sak,
— att så fort som möjligt kläda på sig och för
alltid lämna detta hus. Huset var hennes visserligen,
men — så mycket värre för Peter Dmitritsch! Utan
att öfverlägga om detta var nödvändigt eller ej,
skyndade hon ut i mannens rum för att meddela
honom sitt beslut ("Käringlogik!" kom det plötsligt
för henne) och till afsked säga honom ytterligare
något sårande och spetsigt...
Peter Dmitritsch låg på soffan och låtsade läsa
en tidning. Ett brinnande ljus stod bredvid honom
på en stol. Han höll tidningen, så att icke ansiktet
syntes.
"Värdigas förklara, hvad detta skall betyda, om
jag får be er!"
"Er..." härmade Peter Dmitritsch, alltjämt med
ansiktet doldt. "Jag orkar inte, Olga! Jag bedyrar
dig, att jag är trött och inte i lynne att... Vi
kunna gräla i morgon."
"Nej, jag förstår dig mycket väl!" fortsatte
Olga Michajlovna. "Du hatar mig! Ja, ja! Du
hatar mig, därför att jag är rikare än du! Du
skall aldrig kunna förlåta mig detta, utan ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
