Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting annat än liar. De slå på ängen, de slå i
trädgården, inga gäster hemsöka en, inga
hushållsbekymmer heller, utan ofrivilligt ser, hör och
kännor man endast slåttern omkring sig. På gården
och i rummen doftar det af hö, från soluppgången
till soluppgången blänka liarna. Lill-Ryssland är i
allmänhet ett förtjusande land. Vill ni tro, att då
jag drack vatten ur källorna i sällskap med tranorna
eller drack dålig finkel på judekrogarna, medan den
stilla aftonluften bar till mig tonerna från en lillrysk
fiol eller tamburin, så lockade mig en förförisk tanke
— att slå mig ned där på den lilla landtgården och
lefva, så länge lifvet varar, långt från alla dessa
kongresser, intelligenta diskussioner, filosoferande
fruntimmer och långa middagar ...“
Peter Dmitritsch narrades icke. Han var
nedstämd och längtade verkligen efter hvila. Och han
hade farit till Poltavska guvernementet, endast för
att slippa se sitt arbetsrum, sina tjänare, bekanta
och allt, som kunde påminna honom om hans
öfverilning och sårade egenkärlek.
Ljubotschka rusade upp och slog förskräckt med
händerna.
"Å, ett bi, ett bi!" skrek hon. "Det kommer
och biter mig!"
"Var lugn, det bits inte!" sade Peter Dmitritsch.
"Hvad ni är för en liten hare!"
"Nej, nej, nej!" skrek Ljubotscha och ilade sin
väg, alltjämt stirrande på biet.
Peter Dmitritsch gick efter, följande henne med
en förödmjukad och sorgsen blick. Kanske att han,
i det han såg på henne, tänkte på sin landtgård och
ensamheten där och — hvem vet? — kanske också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
