Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansvär sig nu till min undergång. Jag går
under, och det har jag mod att inse."
"Ni skall nog bli frisk, min dufva lilla."
"Hvad tjänar det till att säga det?" utbrast
Andrej Efimytsch förargad. "De flesta människor
få mot slutet af sitt lif erfara detsamma som jag
nu. Då man säger dig, att du har njurlidande eller
för stort hjärta och vill kurera dig, eller påstår, att
du är vansinnig eller en brottsling, det vill med ett
ord säga, då folk plötsligt fäster uppmärksamhet vid
dig, så betyder det, att du råkat in i den förtrollade
ringen, ur hvilken man aldrig slipper loss. Söker
du komma ur den, så blir du endast mera fast.
Sträck hellre genast vapen, ty inga mänskliga
ansträngningar kunna längre rädda dig. Så förefaller
det mig."
Emellertid hade en mängd personer samlats
utanför gallret. För att icke hindra postmästaren,
steg Andrej Efimytsch upp och sade adjö. Michail
Averjanytsch tog ännu en gång löfte af honom och
följde honom till ytterdörren.
Samma dag fram på eftermiddagen infann sig
Chobotof, klädd i pälsrock och höga stöflar, helt
oväntadt hos Andrej Efimytsch och sade i en ton,
som om ingenting passerat kvällen förut:
"Jag har ett ärende till er, kollega. Jag
kommer för att fråga, om ni inte vill följa med mig på
en konsultation?"
I tanke att Chobotof ville förströ honom med
en promenad eller i själfva verket ge honom något
att göra, klädde Andrej Efimytsch på sig och följde
med honom ut. Han var glad öfver detta tillfälle
att få utplåna sin öfverilning aftonen förut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
