- Project Runeberg -  En bok om Öland /
233

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

violernas nyckfulla släkte bereder botanisten både
bekymmer och glädje genom sina vidlyftiga utsvävningar och sin
skiftande mångfald. När han träder in i viollunden och
ser överflödet av alla dessa hybridbildningar, står han
faktiskt fundersam och undrar, om det endast kan vara två
skilda arter, som förts ihop, eller om icke tilläventyrs tredje
part är med i spelet. Men ingen laste violernas blyga släkte.
Det är bara skenbart alliansen kan läggas de täcka violerna
till last. Själva måste de fritagas från skuld. Bastarden har
kommit till under inverkan av luftens otaliga flygfän, som
likt onda andar förenat två rena arter, som aldrig skapats
för att förenas. De ha i en för violerna ömtålig stund
infunnit sig och fört över frömjöl från den ena arten till
den andra, och så vart det hänt. Skedde det meningslöst?
Eller var det ett försök av okända makter att skapa något
nytt, en ny art, och flygfäet således endast en besoldad
menig i makternas tjänst? Experimentet lyckades icke,
åtminstone icke i föreliggande fall, det blev bokstavligen
fruktlöst. Det vilar liksom en förbannelse över den arma
bastarden. Den kan icke föröka sig på vanligt vis, den kan
icke frambringa ett enda dugligt frö, trots förtvivlade
försök att åstadkomma ett sådant. När de andra rena arterna
"redan under första sommarmånaden sörjt för artens
fortbestånd och efter fullbordat värv gått till ro, fortsätter
bastarden att vegetera hela sommaren igenom till långt inpå
hösten och sätter blomma efter blomma, små slutna blommor
i hundratal som vissna efterhand utan att lämna efter sig
ett endaste livskraftigt frö. Bastarden är dödsmärkt redan
från begynnelsen. Men kärleken till livet är underbar. Den
vill leva, och den får leva, men blott till en tid. När
den icke förmår frambringa frö, utvecklar den i stället ett
kolossalt starkt rotsystem med talrika groddknoppar som
lämna moderplantan och giva upphov till nya individer
runtomkring densamma. Man kan därför få se hela
tätt
233

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free