- Project Runeberg -  En bok om Öland /
131

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioppet tiderna igenom, försmår han icke att låna den från
sagans värld. Han manar fram det diktade ögonblicket i
historiens gryningstimma, då nornorna äro samlade, att
teckna folkens framtid på gott och ont. Omsider har
stunden kommit till den öländska folksjälen, som i förlitande på
sin medfödda nordmannakraft utan bävan bidar sitt öde.
Från Skulds läppar skall den höra de skickelsedigra orden.
Innan den fruktansvärda emellertid hunnit ställa
horoskopet, har Ölandia med högburet huvud anropat henne att
få stå eller falla i främsta ledet, men med ära.
Hävdatecknaren kläder Ölandias bön i skaldeorden:

”Gudinna! Folkens öden

du skriver! — På vår lott

skriv farorna, skriv döden,

men skriv ej träldom blott!” —

Och Ölandia vart bönhörd — över hövan bönhörd.

od

Det finns väl ingen provins i vårt land som i så hög grad
som detta lilla landskap — Sveriges minsta — tiderna
igenhom blivit hemsökt av krigets fasor och förbannelser. ’ Väl
talar man också här liksom annorstädes om en lyckoålder.
Den måste i så fall infallit under den tid och något
århundrade därefter, då ön först togs i besittning av
människor, vilken tid är oss förborgad. Tidigt måste nämligen
människan ha kommit underfund med, att Öland var ett
gott land som lockade till bosättning. Belägenheten vid
havet var inbjudande, klimatet underbart, härliga skogar
med högvilt fanns snart sagt överallt. Vad kunde den
tidens barn mera begära av livet? Där fanns ju allt vad
man behövde! Outtömliga visthusbodar som förnyade sig
själva, hade man ju runtomkring sig till lands och vatten.

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free