Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosor i en grå gräsmatta och med trädkronor av idel grå
blad! Ett nådigt regn kan visserligen komma och förnya
jordens anlete. Men det regnar ju så sällan på Öland.
Kalkbränningen på orten har emellertid sekelgamla anor.
Man kan ju tänka, att folket blivit immunt för obehaget.
Kanske var det för att minska detsamma eller rentav för
att förvända synen på majestätet som vederbörande vid det
närbelägna alunbruket för mera än en mansålder sedan, när
konung Carl XV besökte ön för att jaga, lät uppföra
ståtliga äreportar av alun längs landsfaderns väg. De unika
äreportarna lyste i solen som gnistrande diamanter i
regnbågens alla färger. Kungen var förtjust. Det var som om
han fått uppleva en saga ur ”Tusen och en natt”.
Cementen i all ära! Vem vill säga något ont om
cementen? Cement är en förträfflig sak, om den rätteligen
brukas, d. v. s. får fylla sin uppgift. Men den är till sitt
väsen en konstprodukt som aldrig kan uppnå kalkstenens
förnäma lyster och hållbarhet. Det fanns dock en tid på
1880-talet, då man menade, att cementen så gott som
fullständigt skulle kunna ersätta kalkstenen. Man tog sig före
att gjuta snart sagt allting’i cement, icke endast trappor och
golvplattor, utan också grindstolpar och gravstenar, urnor
och ornament, pelare och statyetter m. m., m. m., ett
tilltag som så nära blivit till döds för stenindustrien på norra
Öland. Uppenbarligen var det kostnadsfrågan, som i
förening med dålig smak och överreklamering spelade
huvudrollen. 100 ornament i cementavgjutning betingade i många
fall icke högre pris än ett enda sådant hugget för hand!
Det bedrövligaste exemplet på cementens missbruk
föreligger väl i 8o-talets restaurerade exteriör av
rikshelgedomen i Uppsala. Det känns som en befrielse, att en senare
tid skäms och är i färd med att två bort fläckarna som en
gången generation låtit komma sig till last. Cement i stället
för kalksten! Någon har sagt, att ett konstverk tar gestalt
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
