- Project Runeberg -  En bok om Öland /
12

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vågstycke. Linné hade därför intet annat val än att ge sig
till tåls. Men när han väntat fyra dagar, förmådde han
icke vänta längre. Lyckligtvis bedarrade stormen något på
femte dagen, och Linné med sitt följe ”resolverade sig att
gå över på färjan” till längtansön.

Lockande lik sagogestalten, som steg ur havet, ligger
Öland alltfort för främlingen, vare sig han från
smålandskusten fångar en skymt av landet eller han sjöledes glider
genom Kalmarsund längs den nära 140 km. långa
landstrimman och från fartygets däck njuter av den angenäma
prospekten. Men en solsommardag bör det vara, en sådan
där strålande dag med oskymd himmel och hög luft som
knappast något annat landskap än Öland, vårt minsta, har
att bjuda på. Att komma hit en kulen, kall och stormig
dag, sådan som Linnés, är icke tillrådligt, försåvida man
icke besitter hans goda öga, som såg vad ingen annan kunde
se. Kommer du emellertid vattenvägen från norr, möter dig
långt ute till havs, just framför själva entrén till
Kalmarsund, en vederhäftig väderleksrapportör. Det är den
nyckfulla Blå Jungfrun, som växlar form och färg alltefter
väder och vind, den hemlighetsfulla klippan, vid vilkens
fot så mången seglare förlist i svarta ovädersnätter, klippan
som själv för sin vackert röda granits skull varit nära att
falla offer för samvetslös in- och utländsk vinningslystnad,
men i sista stund räddades undan fördärvet och numera
såsom fridlyst naturminne står under skyddet av Tre
Kronor, klippan som i forna tider var ett tillhåll för lömska
sjörövare och för icke längesedan platsen för ett säreget
skådespel i antik regi, vari åtskilliga profiler från den
svenska parnassen med lagerkrönta hjässor skymtade i
fackelskenet och dityrambiska sånger sjöngos till Hymens ära.

Är det nu så, att ”Jungfrun möter med rosor i hår”, kan
resenären prisa sig lycklig. Uttrycket ”Jungfrun med rosor
i hår” — vanligen formulerat ”I dag bär Jungfrun rosor i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free