Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfvan.
Då vill jag gärna vara med.
Baronen.
Se här skall ni få se ett utkast. (Slår upp ett
nytt blad i skizzboken.)
Elfvan.
En ung flicka i skira kläder — och en man, som
bär henne i sina armar?
Baronen.
Ja, men den unga flickan är Undine, ser ni.
Riddaren har sökt henne hela natten under stor
ångest — ni mins väl sagan? Han har trott att hon
omkommit under elementernas raseri. Då finner han
henné liggande helt lugn på den våta mossan vid
randen af bäcken, som svämmat högt öfver sina
bräddar. Näckrosor ha trasslat in sig i hennes hår, det
våta skummet, som stänker öfver henne, ger en
egendomlig glans åt den mjuka, saftiga huden. Bäcken
kastar långa hvita armar om henne för att draga
henne ned till sig — men riddaren släpper henne ej.
Hon ser upp på honom med ett halft förskrämd t
uttryck — tänk om han ej skulle hålla henne riktigt
fast! Men på samma gång fins där något annat i
dessa ögon. Hon är inte längre blott vågornas
dotter, hon älskar och hon har fått en odödlig själ.
Elfvan (som med andlös
uppmärksamhet följt hans beskrifning).
Det skall bli en förtjusande tafla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
